Vi får väl se

Vi får väl se... Håkan Juholt är ett ganska okänt namn för mig. En nischpolitiker som jag förknippat med försvars- och säkerhetspolitik.

Det som är bra är att det inte blir någon som är för hårt förknippad med ”det gamla laget”. Att gå till val med något av de ”vallokomotiv” som lett oss i två förlustval i rad hade inte känts fräscht. Samtidigt är Håkan av vad man kan förstå mycket välförankrad i rörelsen. Potential för en nytändning parat med att rutin och kontaktnät finns på plats.

Att Håkan inte varit minister eller tillhört det allra främsta ledarskiktet tror jag är bra. Han får en chans att forma sin egen framtoning, och han får en chans att överraska.

Att Håkan inte är kvinna tycker jag är synd. Eller, jag tycker det är synd att man inte kunde/ville hitta en kvinnig partiledare. Men kön är inte det viktigaste så det får passera.

En partiledare från Kalmar och en partisekreterare från Stan… det vore väl att ljuga att påstå att man inte känner viss skepsis mot positioneringen. Vänster, tradition och en vägran att ta in världen som den ser ut idag. Allt detta är farhågorna jag känner. Men Håkan skall tydligen vara ”mittfåra” enligt kommentarerna och då får vi väl tro på det tills vi har något mer konkret att gå på.

Så, låt oss nu välja partiledare, applådera åt honom och hans drottning, och sedan är det dags att prata politik. Kriskommissionen har målat upp en omvärldsbild och konstaterat att vi inte riktigt är anpassade för den. Nu gäller det att formulera politiken för vår tid och för framtiden.

Vi måste fokusera på det vi tror att politiken kan och skall göra någonting åt. Vi måste övertala eller köra över de som inte förmår inse att politiken har begränsningar, och att det bara sänker oss att prata om sådant vi ändå inte kan eller tänker göra någonting åt. En offensiv och realistisk politik, ett tydligt alternativ med tydliga idéer och konkreta förslag, ett starkt självförtroende och så förhoppningsvis en ledning som kan föra fram och sälja paketet till väljarna.

Jag vet inte om Håkan är rätt man, men nu är han den vi kommer att välja, och då kan jag inte göra annat än att hoppas.

Det känns ju mycket mer hoppfullt än förra gången vi valde ledare, det kan jag erkänna.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna och om politik. Läs även kloka tankar på netroots.