torsdag 28 september 2000

Under construction

Börja med det enkla.

Socialdemokratisk politik är att ALLA människor (i Sverige om vi talar val till svenska församlingar) skall ha LIKA RÄTT till en FULLGOD SJUKVÅRD, UTBILDNING och OMSORG fördelat efter individens behov och ingenting annat. Eventuella inskränkningar i kvaliteten i någon av dessa skall, om de är nödvändiga, drabba alla människor lika, eller rättare baserat på behov.

Förtydligande: Ingen gång skall kvaliteten eller tillgängligheten på den utbildning, sjukvård eller omsorg du får vara beroende av faktorer utanför din omedelbara kontroll.

För att få råd med detta behöver staten dra in skatt. Detta skall göras baserat på bärkraft. Det vill säga att de som har råd att betala mer skatt skall göra det. Vi kallar detta en solidarisk finansiering. Syftet med denna är inte att göra det omöjligt att tjäna pengar, och motivet är inte att utjämna skillnader. Syftet är att få in de pengar som behövs för att finansiera välfärden, och motivet att ta mer från de som tjänar bättre är helt enkelt att de har mer att ge.

Dessa två pelare är socialdemokratisk politik, och de räcker faktiskt för att tydligt skilja oss från våra politiska motståndare.

Fortsätt med det lite svårare.

Socialdemokraterna tror på kapitalismen som en av de grundläggande drivkrafterna i samhället. Människors vilja att förbättra sin och sina närmastes situation är något som samhället måste ta till vara på och uppmuntra. Konkurrens mellan olika företag på en marknad där konsumenten kan välja skapar en dynamik i ekonomin som leder till utveckling och som skapar välfärd. Dock tror socialdemokratin inte på en ohämmad kapitalism. Kapitalismen har i sig själv inga system för att förhindra en extremt ojämn fördelning av det skapade värdet, massarbetslöshet under perioder, överexploatering av ändliga resurser (miljön den tydligaste), systematisk diskriminering av vissa grupper, monopolbildningar, osv, osv.

Socialdemokratin ser en tyglad och reglerad kapitalism som ett medel att skapa välfärd. Kapitalismen kan aldrig vara ett mål i sig själv.