tisdag 1 december 2009

Ett mittenalternativ har stora demokratiska problem.

VISST…

… är det så att (S), (MP) och (FP) har mer gemensamt än någon annan trovärdig "nästan 50%"-gruppering man kan sätta ihop av partier i Sverige. Även om jag inte tycker något vidare bra om liberalismen som ideologi, så leder en någorlunda socialliberal tolkning av den till i stort sett samma politik som den en verklighetsanpassad socialdemokrati hamnar i. Lägg därtill (MP) som i höger-vänster dimensionen redan ligger ungefär där de två andra möts och du får en spänning i praktisk politik som är mycket mindre än den mellan (FP) och (KD) eller mellan (S)/(MP) och (V).

Ändå varken tror jag på, eller förespråkar jag ett sådant alternativ.

Visst. Det hade varit jätteskönt att kunna använda samarbetet med (FP) som ursäkt för att kunna hålla tillbaka "traditionalisterna" inom (S) för att på det viset kunna föra en mer verklighetsförankrad politik.

Visst. Det hade varit bra för Sverige med en miljömedveten mittenpolitik med en väl avvägd mix mellan individ och kollektiv, mellan trygg insikt om de strukturer som skapar hinder för kvinnor, arbetare och invandrare och en insikt om de ekonomiskt egoistiska drivkrafter som behövs som en motor för att driva landet framåt.

Visst. Det hade varit bra att redan nu skapa grunden för det liberala block som kommer att stå på den ena sidan då den politiska skiljelinjen ändras i svensk politik till att handla mer om värdefrågor än om ekonomiska höger/vänster frågor.

Visst. Det hade varit skönt för oss mittenväljare att slippa välja mellan att stödja pseudo-nyliberaler och mörkerkonservativa å ena sidan eller på att rösta in kommunister i regeringen å den andra.

MEN…

… jag tror att en vital demokrati är viktig, mycket viktig. Människor måste känna att de väljer mellan tydliga alternativ, och att det spelar en roll vilket av dessa alternativ man väljer att rösta på. Om man har ett mittenalternativ som blir regeringsalternativet nästan oavsett valutgång då blir det inte så. Då spelar det ingen roll hur man röstar, och då kan man alltid skylla ifrån sig när det fattas politiska beslut man inte gillar.

Jag tror att det är viktigt att väljarna tar ansvar för hur de röstar. Man kan då inte skylla på politikerna utan man måste vända sig till sig själv och tänka att jag har ju faktiskt röstat fram den här regeringen.

I värsta fall tvingar en mittenregering folk att dras mot radikalerna för att kunna protestera. Detta ser vi redan med (SD) och vi såg det med Ny demokrati, men jag tror att risken för denna typ av partier blir större om man har en mittenregering. Även moderaterna och vänstern är ju radikala i ett mittenperspektiv, och jag vill ju inte att folk skall rösta på dem heller.

SÅ…

… jag tror att vi mittenväljare får fortsätta våndas över att rösta in gamla kommunister i regeringen, eller om man är på den andra sidan, över att tvingas samarbeta med moderata skattesänkardogmatiker eller krisdemokratiska abortmotståndare.

Man börjar bli gammal

Fan vad jag är gammal… jag blir upprörd när jag ser unga människor fyllas med sprit och sedan filmas när de har sex i TV. (Nej, jag har inte sett paradise hotel, men jag såg en trailer där täcket guppade och man hörde hur det unga paret försökte försena hans utlösning.)

Visst, det är "vuxna" människor som får bestämma över sina egna liv och kroppar.

Visst, det är kanske inte värre att man får se ett täcke guppa än att man får veta att det har haft sex.

Visst, det är ingenting fel med att man har sex om det sker ömsesidigt och frivilligt.

Men ändå…

Jag har inga moraliska problem med att man har sex på fyllan, och jag har inga synpunkter på med vem eller hur man har det. Det som stör mig är produktionsbolagets exploatering av unga människor (eller rättare det jag tolkar som en exploatering). Vi hamnar tillbaks i den eviga frågan om vad ordet frivillig egentligen betyder. Är det verkligen så att dessa personer VILL vara med i detta sammanhang, eller är det så att produktionsbolagen hämningslöst spelar på deras längtan efter kändisskapet och därmed lurar dem att delta i något "de egentligen inte vill".

Man kan diskutera detta tills man dör, och den trögrörliga systemsossen i mig kommer aldrig att komma till ro med denna typ av fenomen. Men till slut kommer jag att tvingas inse att så länge man inte drivs att skada sig själv eller andra, fysiskt, mentalt eller ekonomiskt, så måste man tillåta denna typ av fenomen. Vi som känner oss förtvivlade över att någon vill vara med om detta och kanske ännu mer deprimerade över att någon kommer att vilja se det, vi får helt enkelt lägga vår röst med fjärrkontrollen och titta på någonting annat. För alla vet ju att man bli en mycket bättre människa av att titta på CSI.