torsdag 28 september 2000

Under construction

Börja med det enkla.

Socialdemokratisk politik är att ALLA människor (i Sverige om vi talar val till svenska församlingar) skall ha LIKA RÄTT till en FULLGOD SJUKVÅRD, UTBILDNING och OMSORG fördelat efter individens behov och ingenting annat. Eventuella inskränkningar i kvaliteten i någon av dessa skall, om de är nödvändiga, drabba alla människor lika, eller rättare baserat på behov.

Förtydligande: Ingen gång skall kvaliteten eller tillgängligheten på den utbildning, sjukvård eller omsorg du får vara beroende av faktorer utanför din omedelbara kontroll.

För att få råd med detta behöver staten dra in skatt. Detta skall göras baserat på bärkraft. Det vill säga att de som har råd att betala mer skatt skall göra det. Vi kallar detta en solidarisk finansiering. Syftet med denna är inte att göra det omöjligt att tjäna pengar, och motivet är inte att utjämna skillnader. Syftet är att få in de pengar som behövs för att finansiera välfärden, och motivet att ta mer från de som tjänar bättre är helt enkelt att de har mer att ge.

Dessa två pelare är socialdemokratisk politik, och de räcker faktiskt för att tydligt skilja oss från våra politiska motståndare.

Fortsätt med det lite svårare.

Socialdemokraterna tror på kapitalismen som en av de grundläggande drivkrafterna i samhället. Människors vilja att förbättra sin och sina närmastes situation är något som samhället måste ta till vara på och uppmuntra. Konkurrens mellan olika företag på en marknad där konsumenten kan välja skapar en dynamik i ekonomin som leder till utveckling och som skapar välfärd. Dock tror socialdemokratin inte på en ohämmad kapitalism. Kapitalismen har i sig själv inga system för att förhindra en extremt ojämn fördelning av det skapade värdet, massarbetslöshet under perioder, överexploatering av ändliga resurser (miljön den tydligaste), systematisk diskriminering av vissa grupper, monopolbildningar, osv, osv.

Socialdemokratin ser en tyglad och reglerad kapitalism som ett medel att skapa välfärd. Kapitalismen kan aldrig vara ett mål i sig själv.

lördag 1 januari 2000

Om att veta om Gud

Om man med en Gud menar ett medvetet entitet som finns oberoende av människorna och som har påverkat och påverkar människornas liv på något sätt, då gäller:

Jag tror inte att det finns en eller flera Gudar. Jag brukar sticka ut hakan lite längre än så och säga att jag vet att det inte finns någon enda Gud. Jag vet detta eftersom jag litar på mina sinnen och mitt förnuft, och dessa mina verktyg för att skapa vetskap om värden skvallrar inte om någonting som jag skulle kunna kalla Gud.

Jag vet att Sydamerika finns, även om jag aldrig varit där. Jag vet detta därför att människor jag litar på, och som använder en metod som jag litar på, påstår att det finns en kontinent, och därför att det språk jag håller mig till kallar denna kontinent Sydamerika.

Jag vet på samma sätt att det finns atomer, kvarkar, svarta hål, bakterier, en könsmaktsordning och en gas som heter syre. Jag har inga direkta upplevelser av dessa fenomen, men det finns tillräckligt många som hävdar att de påvisat existensen av dessa fenomen med hjälp av en metod som jag godkänner som konstituerande för vetskap.

Jag vet inte om det finns eller inte finns liv någon annan stans i rymden än på jorden. Jag tror att det kan vara rimligt att anta att det finns, men jag vet varken att det finns eller att det inte finns. Om Gud skulle påstås vara någon form av liv ute i rymden, liv som inte påverkat eller påverkar livet på jorden, då skulle jag nog säga att jag inte vet om Gud finns.

Jag vet att det inte står en tunna med öl i mitt kök (lite synd, men det gör det inte). Jag vet att det inte gör det eftersom jag inte kan se någon sådan tunna och inte heller har någon anledning att tro att dylik tunna skulle finnas.

Jag känner människor som hävdar sig tro på att det finns en Gud. I de fall det rör sig om människor jag inte har någon som helst anledning att tvivla på så har jag ännu inte hört någon som kommit fram till detta med en metod som för mig konstituerar vetskap.

Så, även om jag förstår att det kan upplevas provocerande så känner jag att ordet ”vet” blir meningslöst om jag inte kan använda det om min avsaknad av anledning att tänka mig existensen av en gud.