Mitt liv som analfabet?

Jag läser Professor Burenhult i Axess och önskar att jag vara analfabet. Så många frågor jag aldrig skulle behöva fundera över. Så mycket sömn jag skulle kunna få.

Burenhults artikel är i sin helhet fulständigt obegriplig. Han rapar upp en massa teorier kring människans utvecklig och sedan… ja sedan slutar han med det och det hela är över. Det finns en tendens till struktur i artikeln, och man kan väl ana vissa konservativa åsikter som likt solen en mulen dag kan anas bakom ordmassorna (om man nu kan jämföra reaktionära tokerier med solen…). Men det kommer ingen slutsats, det presenteras ingen åsikt, artikeln verkar över huvud taget inte vilja någonting.

Så, analfabetism som skydd för det egna förståndet.

Dessvärre kommer jag då på att detta skulle hjälpa föga mot den olustkänsla jag känt i kroppen sedan jag såg ”Min Sanning” med Jan Myrdal. Hans sanning verkar bestå i att folkmordet i Kambodja inte kan uteslutas ha varit en blodig passage i landets historia, men att man inte kan ha normativa åsikter om att slå ihjäl barn mot träd om man inte samtidigt tillåts undersöka USAs agerande i regionen. Lägg därtill att han är lite ledsen över att ungdomskulturen pratar med om hur sperma smakar än om känslorna bakom könsakten.

Nej, det verkar inte som om analfabetism hjälper hela vägen fram.

Man måste helt enkelt lära sig att känna igen en knäppgök när man ser en, och antingen snabbt bläddra/byta kanal, eller distansera sig från det hela och låta dessa förvirrade individer roa en med sina vad det nu är.

Det kommer liksom krypande

Redan på morgonen kände jag det. I det läget finns ingenting jag kan sätta emot, ingen återvändo. Jag visste att det var dags igen, och att ingenting jag kunde göra skulle ändra det.

Ett tag tänkte jag att jag kanske skulle kunna låta bli att ta med mig kort till jobbet. Men jag insåg att det inte hjälper nu när jag upptäckt att det går att beställa på faktura.

Så, innan lunchen kom det över mig, ett begär ingen kraft i världen kan stå emot, och som det till slut är så skönt att ge efter för.

Så nu har jag ett nytt bokpaket på väg med Schenker Privpak. Nästa vecka, eller kanske till och med på fredag, så kommer jag att hålla dem i min hand, mina nya böcker!

Jag var ändå lite duktig, jag lyckades hålla det till tre böcker. Eftersom jag har fullt upp med att läsa kurslitteratur för tillfället så blir de väl inte lästa innan jul kan jag tro. Tills dess har jag säkert beställt nya böcker, så de jag just beställt kommer att göra en ödesbestämd karriär nedåt i min "att läsa hög". Men en dag...

Att bry sig om vad andra bryr sig om

Det finns en massa saker i världen som jag verkligen inte bryr mig om. Jag är inte för, inte mot, inte arg på, inte glad åt. Jag bryr mig helt enkelt inte. Det kan handla om huruvida min granne köper fil med blåbärssmak eller hallonsmak, om Härryda kommun satsar pengar på ett ridhus, allt som Blondinbella gör, vilka böcker folk väljer att läsa, hur det går i Let’s Dance, att någon jag inte känner döper sitt barn, att Let’s Dance alls finns eller vad olika kändisar har för pålägg på smörgåsen.

Men vissa sådana saker kan jag inte riktigt hålla ifrån mig. Jag vill liksom ignorera dem aktivt. Jag vill skrika ut till världen att jag inte bryr mig. Men det går ju inte riktigt, eftersom det är att just bry sig.

Jag tror att jag irriterar mig på att andra bryr sig om saker jag finner aktivt ointressant. Det smutsar liksom ner min vardag när jag hela tiden matas med information om sådant jag inte tycker att någon borde finna det minsta intressant.

Jag menar nu inte att jag har någon slags rätt att bry mig om vad andra bryr sig om. Tvärtom skall jag naturligtvis skita i det, och om jag inte vill veta någonting om till exempel ett barndop, så innebär ju inte det att jag har med att göra om andra vill det.

Jag måste helt enkelt hitta en strategi för att sluta bry mig, inte bara om ointressanta saker, utan även om att andra bryr sig om ointressanta saker. Problemet blir kanske så att jag kommer att börja reta mig på de som bryr sig om att andra bryr sig om…

Det är nog bäst att jag går och hämtar mina underbara barn och frågar dem vad de har haft för sig idag. Det bryr jag mig i alla fall om!