Dags att bli konkreta?

OK, så alla är överens om att vi har gjort ett katastrofval. Jag vet inte säkert om det är så. Jag är inte säker på att ett parti någonsin igen kommer att kunna samla 45% av alla röster under ett program. Folk röstar inte längre slentrianmässigt på någon de av hävd och tradition litar på kommer att göra det bästa för dem, och då kommer istället enskilda frågor att bli viktiga, och då innebär varje åsikt som lockar vissa väljare också att andra skräms bort. Det finns då för många någorlunda seriösa alternativ att välja på för att någon skall lyckas sätta ihop en åsiktsmix som kan tilltala nästan hälften av alla. Jag tror att man inför framtiden måste skapa allianser med andra partier som man är tillräckligt överens med i viktiga frågor så att man sedan kan sprida sig lite i andra frågor och på det sättet suga åt sig en majoritet.

Men, visst S kan inte vara nöjda med att backa så mycket i ett val där målet var öppet med sjukförsäkringsreform, rekordhög ungdomsarbetslöshet, hög arbetslöshet, en dramatisk omfördelning av de gemensamma resurserna och så vidare och så vidare. Vi borde vunnit lätt och stort och vi gjorde det inte.

Jag känner i alla kloka analyser att man prickar massor av orsaker till att det gick dåligt (de flesta av dessa bidrog säkert) och att man helt riktigt efterlyser en tydligare politik och en bättre paketering av denna. Vad jag saknar är åsikter eller försök till åsikter om vad denna politik skulle kunna vara.

Jag skall därför sticka ut hakan och försöka mig på lite åsikter.

1) Vi måste våga ta mycket tydligare ställning för en politik som aktivt strävar efter ett samhälle där kvinnor inte döms till en strukturell underordning från BB till graven. Det handlar om att skapa balans i ansvarstagande och arbetsfördelning i hemmen, och det handlar om att skapa jämställdhet på arbetsmarknaden och i maktsfärerna både i näringsliv och i politik. Jag skulle gärna kunnat servera tydliga och konkreta förslag men har inte så många. Jag tror på en individuell föräldraförsäkring, någon form av konstruktion för att tvinga hem papporna när barnen är sjuka, tydlig belysning av och om nödvändigt lagstiftning mot lönediskriminering. Kanske måste det till hot om kvotering i styrelserummen och här skall det offentliga ägandet gå före.

Det är en lång resa kvar till ett samhälle där det inte skall spela någon roll om man får ett blått eller rosa täcke på sig när man föds. Jag tror att denna diskussion ännu befinner sig i sin linda, och jag tror att det är viktigt att S blir det parti som tar ledningen och tvingar andra att följa efter. Jag skulle vilja att vi blev så bra på detta att FI lade ner med motiveringen att de inte längre behövs och att deras medlemmar lämnar in en gruppansökan till Sveavägen.

2) Vi måste tvätta bort stämpeln som ett avundsjukeparti . Vi måste orka tala om att den drivkraft som skapas av möjligheten att kunna kämpa sig till en lite bättre ekonomisk situation. Vi måste bejaka vissa löneskillnader. Vi måste se att utbildning, flit och ansvarstagande skall kunna löna sig, utan att man skall behöva be om ursäkt för sin fina bil eller villa. Vi måste kanske till och med inse att ägande av produktionsmedel också är ett risktagande som skall kunna löna sig. Detta är inte enkelt, men jag tror att vi skall tona ner vårt socialistiska arv i dessa frågor. Åtminstone tills vi har konkreta förslag som vi vill driva. Om man ändå inte tänker göra något åt den övre delen av lönespektrat så finns det ingen anledning att förlora röster på att hålla på att gnälla om den.

Är detta en kontroversiell ståndpunkt? Ja, antagligen i teorin, men i praktiken gör vi ju ändå ingenting åt att ingenjörer, läkare, jurister, chefer, ekonomer etc. tjänar dubbelt eller tredubbelt så mycket som en barnskötare eller en undersköterska. Jag tycker inte att det är rättvist att det är så, och jag skulle personligen välkomna ett samhälle där åt-var-och-en-efter-behov kunde få gälla mer än tillgången till den offentliga sektorns välfärd. Men om vi ändå inte har de konkreta förslagen så kan vi ju lika gärna tona ner denna utopi så att vi kan få väljare även bland en lite välbeställdare medelklass. Det handlar inte om att vi skall ändra något i vår konkreta politik, det handlar om att tvätta bort en stämpel vi ändå inte har någon nytta av.

Med detta inte sagt att vi inte skall fortsätta ifrågasätta och kritisera superhöga direktörslöner, miljonbonusar och vansinniga fallskärmsavtal. Det tycker jag att man med fog kan och skall göra.

3) Med ovan skrivna sagt så kräver accepterandet av ”framgång” också att detta medför visst ansvar. Dels handlar det om en begränsning vad man skall kunna använda sina välförtjänta pengar till. Man skall aldrig kunna köpa en bättre utblildning, sjukvård eller omsorg än vad alla kan få. Gärna bo lite bättre, klä sig dyrare, resa mer och köra finare bil, men aldrig få utbildning eller sjukvård beroende på plånbokens tjocklek. Dessutom skall det vara tydligt att finansieringen av en välfärd i världsklass skall ske solidariskt och efter bärkraft. Tjäna gärna mer, men då skall man också vara med och dra ett lite tyngre lass.

4) Om vi skall kunna acceptera att vissa tjänar mycket pengar så måste vi samtidigt se till att ingen skall behöva tjäna väldigt lite pengar. Inget jobb får vara så dåligt betalt att man inte kan försörja sig och sina barn på en heltid. Alla skall dessutom ha rätten till ett heltidsjobb. Lönebildningen i Sverige är inte politisk, och det tror jag inte att vi skall ändra på. Men på samma sätt som moderaterna sakta men säkert skapar utrymme för en låglöneklass genom sänkta nivåer i bidragssystemen och sänkt skatt så kan vi med politiska beslut se till att det inte skapas en kraft nedåt som driver fram lägre löner än de vi har redan idag. Tvärt om skall politiken om möjligt syfta till att pressa de lägsta lönerna uppåt så att ingen lön är oskäligt låg (vad det nu kan betyda…). Jag vet inte vilka beslut som skall till, men jag tror att vi i liberala samhällen ser McJobbs som vi inte vill ha i Sverige.

5) Möjligheten att tjäna mer pengar, eller att på andra sätt förverkliga sina bästa stämningars längtan, måste öppnas för så många som möjligt. Utbildning skall inte bara vara gratis, utan systematisk snedrekrytering skall motarbetas aktivt. Där socialliberalen nöjer sig med att alla skall ha chansen måste vi gå ett steg längre och se de strukturer och traditioner som reser lika höga hinder som de formella. Vår politik skall kännetecknas av ett aktivt strävande efter att sänka de strukturella och traditionsrelaterade hinder som kan stå i vägen för individens möjligheter. Här blir vårt marxistiska arv viktigt som ett verktyg att analysera samhället. Om vi tvingas inse att vissa grupper kommer att fortsätta att ha det sämre än andra, så skall individens hinder för att kunna lämna dessa grupper hållas så låga som möjligt.

6) Vi skall vara tydliga i vår tro på individens rätt till en andra, tredje och fjärde chans. Liberalens skyll-dig-själv inställning skall vi kontra med ett samhälle som finns där för den som snavar och behöver en hjälpande hand. Detta inkluderar en generös vuxenutbildning, rimliga nivåer i de offentliga försäkringarna och ytterst i försörjningsstödet, en fungerande verksamhet för ungdomar även (kanske främst) i resurssvaga områden, en skola som ser till alla elevers behov, en kriminalvård som syftar till att återanpassa och laga trasiga människor, en fungerande psykvård osv. Allt detta kostar på kort sikt pengar, men jag är övertygad om att det betalar sig på många sätt. De som hamnar snett i livet tjänar naturligtvis på denna politik, men även vi som betalar notan får förmånen att leva i ett mänskligare samhälle. Jag tror också att ett tryggare och varmare samhälle är effektivare krasst ekonomisk, och utgifterna kan därför försvaras även ur ett betydligt mer cyniskt perspektiv.

7) Jag tror att vi måste se mer objektivt på arbetsmarknaden. Vi skall ha lagar som garanterar de fackliga organisationernas möjligheter att vara en jämbördig part. Men jag tror att vi måste se över LOs särställning i partiet. Jag skulle helst se en total separation mellan LO och SAP. Vi skall behandla LO som ett särintresse bland andra, om än ett av de viktigaste då de representerar så många potentiellt utsatta människor. En skilsmässa skulle öppna för politiska diskussioner som idag är omöjliga. Kanske måste man diskutera LAS. Jag kan den frågan för dåligt för att våga säga vad som skall ändras i lagstiftningen på detta område, men jag är övertygad om att tankeförbudet som dagens organisatoriska situation skapar är kontraproduktivt och föråldrat.

Jag inser att detta skulle kunna vara en fråga som splittrar partiet, och jag är inte säker på att tillhöra den halva som skulle få behålla nuvarande partibeteckning och logga, men jag skulle vara beredd att ta den risken (lätt att säga när man inte har någonting att förlora). På lång sikt vore kanske en delning inte så dumt. På lång sikt skulle de båda partihalvorna i varandra få en stabil samarbetspartner där dualismen kunde möjliggöra ett bredare anslag enligt första stycket i denna text.

8) Jag tror att vi måste våga bli mycket radikalare i miljöfrågorna. Inte för att detta är en given röstmagnet, utan för att det är omoraliskt att inte ta ansvar för framtiden. Vi måste ha en öppen debatt där omsorgen om energiförsörjningen till den tunga industrin skall viktas efter samhällsintresse och inte efter partintresset hos de som just idag råkar jobba i denna industri. Vi måste våga driva en politik som innebär att Sverige skall gå före som en internationell förebild, även om det skulle råka innebära en viss omstrukturering av arbetsmarknaden. Att gamla olönsamma och miljöfientliga jobb försvinner är ingen katastrof om de ersätts av moderna, lönsamma och miljösmarta arbetstillfällen.

Detta är en lista på några punkter jag tror skulle göra socialdemokraterna till ett modernare och i mina ögon attraktivare parti. Mycket jobb kvarstår, och många måste vara med att göra det jobbet. Jag kommer inte att lämna tangenterna med detta, så ovanstående kommer säkert att förtydligas och kanske korrigeras i kommande inlägg. Men för nu är detta ett ödmjukt bidrag till en viktig debatt. Jag skulle gärna se fler konkreta idéer kring vad som skall bli vår politik.

*Under Construction*

Måste in:

Integrationspolitiken, en av ödesfrågorna om vi vill ha ett samhälle som hänger ihop.

Internationell solidaritet, att ha samma idé om människors rättigheter internationellt som i Sverige. Svårt men mycket viktigt.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna och om politik. Läs även kloka tankar på netroots.