En röst på FI...

Kommenterat på: http://www.newsmill.se/artikel/2010/09/14/feministiskt-initiativ-f-inte-ett-feministiskt-alternativ

En röst på FI är en röst på Alliansen… Njae… det är det väl inte riktigt. Det är samma fråga i många val i många länder. Om man är socialdemokratiskt lagd i USA, skall man då ”kasta bort” sin röst på en mer socialdemokratisk kandidat, eller skall man rösta på det minst dåliga av de realistiska alternativen och rösta på demokraterna?

Om man tycker att samhället skall vara lite mänskligare och om man inte tycker att hjälpas åt är det västa som finns så vill man antagligen ha en rödgrön regering hellre än en alliansregering. Men om man egentligen tycker att FI är det bästa alternativet, och att feminismen är vår tids stora fråga, skall man då inte rösta på dem (även om det är en bortkastat röst rent parlamentariskt)?

Jag tycker inte att svaret är självklart. Å ena sidan inser man kanske att det finns en oåterkallelighet i ytterligare 100 miljarder i sänkta skatter, och det vill man till varje rimligt pris förhindra. Å andra sidan kan 3% till FI påverka ganska mycket även om det inte ger riksdagsmandat, i det att det sätter strålkastarljuset på en fråga som förtjänar mycket mer utrymme än den får i debatten.

Till de rädda männen ovan… jag tror att vi män måste vara mycket försiktiga under den kommande generationen. Kvinnorna behöver inte oss, men vi behöver dem. Om vi inte vill vara med och ta ett delat ansvar hemma så tror jag att det snart kommer att eka ganska tomt där vi bor, och i den ensamheten kommer vi nog att önska att vi lyssnade och försökte förstå.

Sedan är det inte så att jämställdheten i första hand är en politisk fråga, utan den måste vinnas i alla relationer på alla arenor och en klok politik kan bara hjälpa till. Lösningen ligger i kommunikation och en vilja att försöka förstå och förändra sig. Det är svårt, och jag vet inte om det går, men jag vill inte att mina söner skall leva ensamma, och om priset för att undvika det är att jag gör mitt yttersta för att bli en jämställdare man då skall jag i alla fall försöka.

***

Jag tror inte att män och kvinnor är stöpta i exakt samma form. Jag tror att det finns gott om biologiska skillnader, och jag tror att man måste ta med dessa i ekvationen om man skall kunna få till en jämställd värld.

Däremot tror jag INTE att man kan ta biologiska skillnader till intäkt för att låta tingens ordning bestå. Det blir någon slags ”män är starkare och därför är det naturligt att män slår kvinnor”-mentalitet som inte leder framåt.

När jag säger att män behöver kvinnor mer än omvänt så menar jag det. Även om vi kan fortsätta tränga ut kvinnor i arbetslivet så kan vi det inte i hemmet, för där kan kvinnor rösta med fötterna och lämna oss förvånade och bittra (inte bara kan utan gör varje dag och kommer att göra i en allt ökande grad i takt med att de förstår hur illa ställt det är med jämställdheten i de allra flesta förhållanden).

När kvinnor förstår att det går att leva utan män i det privata kan deras kamp i det allmänna (som i arbetslivet) bli mycket tydligare och enklare, och på sikt kommer de att vinna lika värde även där.

Nu tror inte jag att kvinnor kan besätta hälften av alla styrelseplatser och chefsjobb utan att lära sig lite av det spel som män genom århundraden lärt sig. Jag tror att alla måste vara beredda till förändring, kvinnor såväl som män (såväl som organisationer och företag). Men jag tror att kvinnan kommer att vinna sin självklara rätt till ett lika värde genom att vinna det i hemmen för där har de den ultimata makten att helt enkelt gå iväg. Vi män måste förändra oss, eller så får vi stå ensamma och hävda rätten att slippa ta ansvar. Att vägra förstå feminismen är att välja ensamheten, det är ingen väg framåt.

Sedan är det en evig fråga hur mycket staten/politiken skall lägga sig i hur människor väljer att leva sina liv. Här är jämställdhetsfrågan bara en av alla de frågor där vissa tror att individer kan skapa utrymme för sin egen frihet om man bara låter dem vara, andra tror att det finns områden där politiken måste hjälpa individen att finna frihet genom regler och regleringar, och ytterligare andra tror inte alls att alla individer klarar av att skapa ett bra liv om man låter dem sköta sig själva, men de tycker inte att det gör något.

Jag vet inte hur mycket man kan åstadkomma med politik. Jag tror att det handlar om att kämpa på den lilla arenan, med sig själv, på jobbet, i hemmet och i bekantskapskretsen. Jag tror att man måste påverka genom att skapa opinion och genom att informera och utbilda. Jag tror också att man i vissa fall kan använda politiken för att skapa förutsättningar för, och kanske ibland tvinga, individen att tillsammans med sina medmänniskor kunna förverkliga sina bästa stämningars längtan.