Mina kommentarer på newsmill

Kommentar till: http://www.newsmill.se/artikel/2010/10/15/utan-sj-lvkritik-kommer-s-ledningen-k-ra-partiet-i-diket

Det socialdemokratiska partiet kan inte gärna sluta vara socialdemokrater. Då kan man lika gärna (eller till och med hellre) lägga ner.

Men inom ramen för vad det är att vara socialdemokrat kan man välja att positionera sig på olika sätt, och att lyfta fram den valda politiken på olika sätt. Jag tror att man måste våga göra just det, man måste våga välja. Problemet med att välja är att man då också väljer bort. Om man prioriterar så innebär det att man prioriterar bort.

Jag tror att vi (jo, jag är medlem) måste välja att öppet acceptera vissa ojämlikheter. Det får inte vara fult att lyckas, det får inte vara fult att tjäna pengar. Vi måste göra oss av med stämpeln som ett avundsjukeparti, ett alla-skall-få-samma-påse-parti där man förväntas skämmas om man tjänar lite bättre än andra. Jag vet inte riktigt hur detta skall gå till, men jag tror att det är viktigt.

Om vi kan acceptera ”framgång” så kan man sedan satsa allt krut på att se till att pengar inte kan köpa en bättre vård, en bättre utbildning eller bättre omsorg för barn och gamla. Det är helt OK att köra en snyggare bil (om man bara bidrar solidariskt till den gemensamma välfärden), men det får aldrig vara plånboken som styr vilken vård man kan få. En totalt kompromisslös inställning i dessa frågor skulle skilja ut oss från de socialliberaler som väljer att blunda för att lika rätt till vård och sjukvård offras på den så kallade valfrihetens altare.

Lägg därtill en tydlig profil i miljöfrågor och jämställdhetsfrågor, inte lika populärt i alla grupper, men framtidsfrågor som känns logiska om man extrapolerar det socialdemokratiska partiets utveckling in i en postindustriell värld.

Jag tycker inte att vi skall välja politik efter vad vi tror folk kan tänkas rösta på. Jag tycker att vi skall ta diskussionen internt, mangla och mala och framför allt VÄLJA. Sedan när vi valt och valt bort, och fått fram vår politik DÅ skall vi titta på hur vi kan paketera den för att väljarna skall förstå och tycka om vår politik. Men först måste vi ha en politik vi själva tror på, och de som inte tror på den får då stiga av. Vi kan inte fortsätta hantera alla grupper inom partiet med silkesvantar. En öppen debatt, följt av en rad om nödvändigt jobbiga beslut, sedan tittar vi på väljarundersökningar och vad man nu gör i PR-kretsar.

***

Kommentar till: http://www.newsmill.se/artikel/2010/10/17/vi-kristdemokrater-m-ste-sluta-sk-mmas-f-r-att-vara-h-ger

Ett tydligt konservativt ”back-to-pleasantville”-parti tror jag skulle ha en tydlig plats på den svenska partipaletten. Jag tror att det skulle stjäla tillbaka en del SD-röster, behålla de flesta ”riktiga” KD-röster och säkert kunna locka till sig en del besvikna högermoderater. Detta borde räcka till mer än 4%. Jag förstår inte denna typ av åsikter alls, men att 80% aldrig skulle fundera på att rösta på ett parti är ju inget problem för de som inte ser 30,66% som ett katastrofresultat.

Jag är övertygad om att den svenska politiska skalan som i huvudsak mäter hur högt skattetryck man vill ha (och därmed hur stor och rättvis offentlig sektor) kommer att förbytas eller möjligen kompletteras med en tydligare liberal vs konservativ skala. På en sådan finns det just nu gott om plats till höger, och det är nog att ta ett steg in i framtiden att tydligt positionera sig på denna skala. De andra partierna (möjligtvis FP undantaget) kommer att få problem ju mer fokus denna dimension får. M har en enorm spännvidd från brinnande liberaler till blå-bruna mörkermän, och även S har en ganska stor falang som är ganska traditionella i familje- och HBT-frågor.

För oss socialdemokrater som ligger tydligt på den liberala sidan i denna dimension lockar ju dessutom de nya allianser som en dylik kantring av fokus i debatten skulle kunna skapa. Tänk ett socialliberalt FP, ett förnyat och socialt liberalare S och så MP (kanske även C om Maud får kicken och jobb på svenskt näringsliv). Så mycket trevligare än att samarbeta med kommunister… Sverige skulle då kunna få en regering som värnar en stark och rättvis offentlig sektor värnandes en generell välfärd som omfattar alla, en modern och framåtsträvande familjepolitik (kanske tom FI skulle kunna vara med?), mänskliga rättigheter även för de som vill ha sex med andra än de bibeln förespråkar och en radikal miljöpolitik. Detta kräver då en tydlig motståndare, och ett KD enligt det artikeln skissar skulle kunna vara början till en sådan.

Så; även om jag är mot idéerna i allt så är jag för att det finns ett parti som förespråkar dem. Det känns väl dessutom trots allt bättre att det är KD som samlar ihop dessa röster än att det är SD.