torsdag 17 mars 2011

Medlemsvård är en svår konst

Öppet brev till ordföranden i Mölndals AK.

2011-03-19: Jag har lagt in svaret från Ove efter brevet.

Vill socialdemokraterna i Mölndal ha nya medlemmar?

Först av allt: Jag klarar mig. Jag kommer att fortsätta gå på möten om jag känner för det, och jag vill inte bli särbehandlad eller ”gullad” med. Jag skriver detta som en upplysning om hur det kan kännas att komma som ”ny” till ett arbetarekommunsmöte, i syfte att hjälpa er att kanske göra det enklare för nya medlemmar att känna sig välkomna.

Jag var aktiv i SSU, Studentförbundet och Partiet i Göteborg under nittiotalet. Jag deltog i distriktsstyrelsen i SSU, i klubbstyrelser i SSU och Partiet och jag satt i stadsdelsnämnden i Centrum. Jag var med andra ord ganska aktiv. Så tog studierna slut och jag fick ett jobb som innebar att jag började pendla till Trollhättan. Tiden tröt och jag trappade ner på politiken. 2002 flyttade jag till Mölndal och i vårt parti betyder ett byte av partidistrikt samma sak som att dö och födas igen. Man försvinner.

Under många år var jag ganska nöjd med detta, jag fick barn efter barn och hade inte tid med politik.

Under förra mandatperioden började jag så känna att suget efter att få delta i ett politiskt samtal kom smygande tillbaka. Den nya regeringens vanskötsel av landet gjorde att jag inte längre kunde sitta still. Jag gick hemma och skällde på TVn, skrek ut min ilska över liberaler och deras vansinniga människosyn. Jag började blogga (för min egen skull och utan läsare) och jag tänkte att det kanske var dags att börja gå på något politiskt möte.

Jag passade därför på att gå på ett möte för allmänheten där Patrik pratade om olika byggplaner i Mölndal. Jag fick mitt namn uppskrivet på en lista och jag började få Kommunaktuellt. Kort därefter gick jag på ett AK-möte. Jag minns inte riktigt hur det var, men jag tror faktiskt att någon uppmärksammade att det kommit ett nytt ansikte, och jag minns det som att jag pratade med några av mina nya partikamrater.

Av olika skäl dröjde det sedan innan jag hade tid att gå på möte igen. Men efter valet i höstas kände jag att nu måste det ske, jag kan inte längre bara sitta still och gnälla på att allt görs fel. Här skulle det aktiveras.

Jag gick därför på ett come-back möte på AK i december. Det var diskussion om det lokala programmet för (S)-Mölndal och det var prat i smågrupper. Jag kände att det var kul, och att jag fick vara med (det fick ju alla). I smågrupper blir man sedd och känner viss delaktighet, och någon frågade till och med vad jag hette och vem jag var.

Men sedan har jag varit på två möten (med Morgan och med Kenneth) utan att en enda person har tilltalat mig, nickat igenkännande åt mig eller på något annat sätt visat att det är roligt att jag varit där. Nu var mötet med Morgan intressant i sig självt, och det var det även att höra vad Kenneth hade att säga, så jag ångrar inte att jag gick dit. Jag har själv suttit i olika styrelser och jag vet själv hur svårt det kan vara att få nya medlemmar att känna sig välkomna. Jag anklagar alltså ingen, och jag kommer att komma tillbaka ändå.

Men, och det är anledningen till att jag skriver detta, jag undrar vad en ny medlem, en som inte varit aktiv tidigare och som inte riktigt vet vad det innebär att vara medlem i ett parti, hade tyckt. Hade han eller hon kommit tillbaka? Jag tror inte det.

Det är en turbulent tid nu, och alla har mycket att tänka på. Men visst är vi intresserade av nya medlemmar, eller är vi inte det?

Jag ville bara lämna denna input på hur AK-mölndal kan te sig för en som kommer utifrån, och för en som inte har ett socialt nätverk på plats. Jag tror att vi i arbetarekommunen har ett arbete att göra här. Eller så är det jag som haft otur som kommit in i en olycklig period. Omhändertagandet av nya medlemmar kanske brukar fungera mycket bättre, vad vet jag?

Ödmjukt och med förståelse,
Anders Winckler


****
Svar från Ove Dröscher, 2011-03-19
****


Hej Anders!

Tack för brevet. Du pekar på en viktig sak och ställer ett antal frågor. Jag tror inte du är ensam att ha upplevt det du har gjort. Detta är ett problem både i vår och många andra organisationer som blivit lite till åren (S i Mölndal fyllde 100 förra året). När en förhållandevis stor förening existerat under lång tid uppstår lätt kompisgäng som det är svårt att hitta in i när man kommer ny utifrån.

Styrelsen för Arbetarekommunen är medveten om situationen och försöker göra något. Men som så ofta kommer annat i vägen och först på dagordningen. Som politisk organisation har vi under de senaste åren haft stort fokus på de allmäna valen och valen till Svenska Kyrkan och till Europaparlamentet. Därefter har mycket handlat om att utse förtroendevalda till olika politiska uppdrag och nu kommer ävwen ett omval till Västra Götalandsregionen. Då är det lätt att bli inriktad på att producera resultat och tappa sociala frågor såsom medlemsvård.

Vi har under åren provat olika sätt att göra våra möten mer attraktiva för både nya och gamla medlemmar. En tid hade vi mötesvärdar som ansvarade för själva inramningen av mötet. Ett annat sätt är att, som vi fortfarande gör, möblera möteslokalen med gruppbord snarare än biosittning. I mindre grupper i gruppen är det oftast lättare att bli sedd och hörd. Vi diskuterar nu framför allt en satsning på medlemsutbildning som vi tror kommer att göra det lättare att bli delaktig.

Under senare tid har vi också jobbat på att bli bättre på att låta vår politik formas av våra medlemmar. Vi tar ofta upp frågeställningar där vi inte som lokalt parti riktigt har satt ner foten riktigt på våra medlemsmöten. Det måste betyda lite mer att vara medlem än att nöja sig med att rösta på oss. Medlemmarna bör har stort inflytande på vilken sakpolitik vi ska föra i olika sammanhang.

Medans vi jobbar på att bli bättre kan jag under tiden rekommendera att du och andra medlemmar deltar i lokalföreningarnas möten, våra studiecirklar och vårt valarbete. Där träffas vi i betydligt mindre grupper och det är lättare att ta plats.

Självklart vill vi ha fler medlemmar. Vi tar gärna emot förslag och tips från dig och andra som ser vår verksamhet med friska ögon. Vad tycker du att vi bör göra?

MVH
Ove Dröscher
ordf. Mölndals Arbetarekommun


*****
Mitt svar på svaret, och slutet på historien.
*****

Hej Ove!

Tack för svaret. Jag skall lägga ut det på bloggen.

Angående mitt val att göra ett öppet brev av det jag först skrev som ett brev till dig (och egentligen styrelsen) så vill jag säga att jag hittills aldrig haft mer än tio läsare per inlägg på min blogg. Att lägga ut någonting där har varit ungefär som att berätta det för mamma. Nu plötsligt fick jag en betydligt större trafik på detta inlägg och det har känts lite olustigt eftersom jag aldrig menat att hänga ut vare sig AK-mölndal eller dess styrelse.

Jag hoppas att det framgår i mitt första brev att jag har stor förståelse för att det kan bli sådär ibland, och att jag på intet sätt är sur eller ledsen. Jag hoppas att jag får möjlighet att gå på något mer möte i närtid så att vi kan dra ett streck över detta, och jag hoppas att ingen i styrelsen eller resten av AK tagit illa upp.

Jag tyckte att mötet i november eller december var bra, där var det smågrupper som gjorde att man både kände sig socialt delaktig och politiskt delaktig (vilket är minst lika viktigt).

Jag hade gärna gått på lokalföreningens möten, men det är ju inte så ofta sådana äger rum. På min tid i AK-centrum i Göteborg (jag satt inadjungerad i styrelsen där för många år sedan) hade vi diskussioner om huruvida AK-möten riskerade att tränga ut lokalföreningarnas mötesverksamhet. Jag tror kanske att tiden sprungit ifrån den diskussionen och att det är bra med AK-möten. Men man måste då utforma dem lite som medlemsmötena i lokalföreningen så att AK blir en social mötesplats såväl som en politisk (även om det politiska innehållet skall vara i fokus, det tycker jag är viktigt).

Jag lägger nu detta bakom mig, och jag skall istället fundera på hur partiet skall vara för att det skall kännas meningsfullt och viktigt att vara medlem, även om man inte har uppdrag eller ambitionen att bli politiker. Om detta kommer det en bloggpost inom kort (hoppas jag), men jag skall då vara noga med att inte hänga ut AK-Mölndal. Jag tycker trots allt att det verkar vara en bra organisation jag kommit till, och jag skall anstränga mig för att bjuda till lite mer jag också. Det är ju faktiskt så att inte heller jag bjudit till tillräckligt, och det ligger så klart även på mitt eget ansvar att se till att bli igenkänd av partikamraterna.

Vi ser snart!
Anders Winckler



Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna och om politik. Läs även kloka tankar på netroots.

6 kommentarer:

Eva Hillén Ahlström sa...

Jag blir så bedrövad när något som är så viktigt, tillåts att gå så snett.

"Viktigt om medlemsvård!" http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1732&blogg=49199

Anders sa...

Så snett är det inte. Jag kan förstå att det ibland inte finns tid och att det kan finnas tusen goda skäl till varför det är så. Jag är inte sur och inte ledsen. Jag ville bara uppmärksamma frågan rent allmänt, och uppmana alla aktiva i alla delar av partiet att ta hand om de som kommer och är lite blygt nyfikna.

Mig kommer man inte att bli av med så lätt, och som sagt, jag har inte som syfte att hänga ut någon. Jag hoppas inte att det känns så om någon i berörd AK skulle råka läsa detta.

Eva Hillén Ahlström sa...

Jo, det gick snett. Därmed inte sagt att det fanns något elakt eller medvetet i det. Det tror jag inte alls. Däremot har vi alla föreningsmänniskor något att lära av det. Jag tror inte ett ögonblick att Mölndals AK är ensamma i denna miss. Vi måste alla bli bättre på att se och ta hand om varandra. Lite självrannsakan hos var och en av oss. :)

Trevlig helg!

/Eva

Anders sa...

Det samma, och tack för att du gjort min vecka till en av de bästa...

Eva Hillén Ahlström sa...

Så glad jag blev över svaret från Ove Dröscher. Det var klokt skrivet. Men vet du, Anders, jag är också väldigt glad för att du publicerade ditt brev till honom/styrelsen på din blogg. Jag tror nämligen att vi är många gräsrötter som också kan lära oss av erfarenheterna från Mölndals AK. Det är ju inte ett ansvar bara för styrelsen och förtroendevalda, utan också för mig som vanlig medlem. Problemet finns dessutom med all säkerhet i många arbetarkommuner. Du skall absolut inte känna dåligt samvete och du har inte hängt ut dem. Jag tror heller inte att din ordförande uppfattar det på det viset, han verkar betydligt klokare än så. Tvärtom har du delat med dig till andra och blivit en väckarklocka som det kan komma något gott ur, både i Mölndal och i övriga S-föreningar/arbetarekommuner. Vi vill ju ha nya medlemmar och fler som engagerar sig. Därför tackar jag både dig och Ove Dröscher för er brevväxling som jag har fått ta del av och lära mig ur.

Ha det så bra, båda två!

/Eva

Anders sa...

:)