Dagens ordflod

Är det OK att röka, äta helt fel, inte motionera och sedan komma till skattebetalarna med sin sjukhusnota?

Vi har ett individuellt ansvar för vår hälsa, lika väl som för alla delar av vår personliga situation. Men det ansvaret kan inte vara fullständigt, det blir orimligt och det luktar liberalism i dess allra otäckaste form.

På samma sätt som jag skall ha rätt till A-kassa även om jag i någon mening ”valt” att ha en dålig utbildning, så måste jag kunna få sjukvård även om jag ”valt” att missköta min hälsa.

Det finns två starka skäl till detta:

Det första är att vi inte kan lämna människor i sticket även om de själva kan anses ha bidragit till sin situation. Man gör inte så. Alla skall med, även de som gjort ett och annat dåligt val längs vägen. Ett samhälle som tillåter att man kan straffa ut sig ur gemenskapen blir inget bra samhälle, för någon. Vi skulle alla förlora på att exkludera våra medmänniskor från rätten till en trygg vardag, baserat på att de har sig själva att skylla.

Det andra är att det inte finns något så enkelt som ”ett eget val”. De allra flesta av oss har vid massor av tillfällen gjort något vi visste att vi ”egentligen inte borde”. Vi har alla valt fel, antingen för att vi haft för dålig kunskap, eller för att vi i stunden inte orkat göra rätt. Vi styrs inte till 100% av rationella beslut, vi styrs till stor del av en massa strukturer och faktorer som vi helt eller delvis saknar kontroll över. Detta gör att det inte blir rimligt att fullt ut låta någon ta konsekvenserna av dåliga val.

Riktigt dåliga val skall vi hjälpa människor att inte fatta genom att se till att de inte går att välja. Vi skall fortsätta förbjuda narkotika. Vi skall ha stränga regler för vilka lån som får erbjudas. Vi skall ha tvingande försäkringar för sjukvård. Vi skall ha en skattefinansierad utbildning så att det inte går att använda de pengarna till annat. Vi skall ha starka fackföreningar och bra kollektivavtal så att det inte går att ta jobb med för dålig lön.

Andra val skall vi styra bort oss själva ifrån genom skatter (tobak, alkohol, bensin etc) eller genom att på andra sätt försvåra dem (till exempel genom att förbjuda eller reglera viss marknadsföring).

Goda val skall vi uppmuntra genom skattelättnader, information och hjälp. Det kan handla om avdragsrätt för friskvård, sluta röka program på vårdcentralen eller information i skolan. Kommunen skall ha konsumentvägledare och tjänstemän som hjälper folk med ekonomiska frågor. Skolan skall fostra individen till kloka konsumenter, hälsomedvetna kostkonsumenter och lagom flitiga motionärer.

När samhället så gjort vad det rimligen kan så faller ansvaret på individen att göra rätt för sig själv, och att lära sina barn att göra rätt.

Lyckas man trots denna hjälp, trots dessa förbud och trots sin egen goda vilja att göra fel, då måste vi alla (det vill säga samhället) finnas där med en hjälpande hand. Storrökaren skall få behandling för sin lungcancer, den felförsäkrade skall få socialbidrag, den skuldsatte skall få budgetrådgivning och skuldsanering. Den som inte skött skolan skall få vuxenutbildning och hjälp att skaffa ett jobb, den överviktige skall få sina knän opererade, den med ett kriminellt förflutet skall efter avtjänat straff få en revansch i samhället och ingen skall tvingas ta ett jobb för en lön man inte kan leva för.

Alla skall få vara med. Ingen handling kan diskvalificera en från medlemskap i samhället. För alla handlingar har individen det största ansvaret, men för ingen handling kan samhället helt avsäga sig sitt ansvar. Ingen verkar i ett vakuum, alla handlingar är en reaktion på de strukturer och omständigheter individen befinner sig i.

Men detta är väl alla överens om?

Ja, det kan man ju säga. Vi har i svensk politik idag ingen som förespråkar en total nyliberalism. Vi har heller ingen som förespråkar en total avsaknad av individuellt ansvar. Det man får titta på är hur mycket eget ansvar man tycket att individen skall ta, och vilka konsekvenser det är rimligt att man låter individen lida om de väljer fel.

Helt otippat så tycker jag att moderaterna går på tok för långt i riktning mot ett ökat individuellt ansvar. Man vill ha klyftor, man förstår inte varför de som ”lyckas” skall behöva betala för de som ”väljer fel”. Jag tror även att man ser klyftor som en motivator. ”Hungriga vargar jagar bättre”-principen gäller och man tror att otrygghet och ökade ekonomiska klyftor gör att alla i samhället lyfter sig lite vilket alla får nytta av. Att ”alla” sedan inte betyder riktigt alla det är ett pris man får betala - ”Ingen omelett utan knäckta ägg” tycks vara moderat politik.

Jag har lite svårare att förstå varför de andra borgerliga partierna hänger med på denna politik. Det är inte socialliberalt att slänga av folk från tåget för att de inte har pengar till biljetten. Det är inte centerpolitik att låta de som kan betala få bättre utbildning. Det är inte kristdemokrati att vårdens kvalitet och tillgänglighet skall avgöras av var du har råd att bo.

Jag tror att mittenpartierna i regeringen drivs av en mycket stark aversion mot det man uppfattar som det maktfullkomliga, dryga, självgoda, anti-liberala jättepartiet socialdemokraterna. Man är så mycket mot socialdemokraterna att man är mot vår politik även om det är den man egentligen själv skulle ha fört om vi inte funnits. Vi vill ha kontroll över var man lägger vårdcentraler, alltså vill de borgliga mittenpartierna inte ha det. Vi vill ha kontroll över skolan så att alla elever skall få en fullgod (och till och med lika god) utbildning oavsett var de råkar bo, alltså är de små borgliga partierna mot detta.

Jag tror att denna ”vi-vill-inte-vara-sossar”-ångest driver ganska kloka människor i armarna på de betydligt mer cyniska och egoistiska moderaterna. Detta skapar då också en selektiv blindhet. Man vill så gärna att marknaden skall lösa vården i Stockholm att man vägrar se de faktiska effekterna av ett allt för långt drivet vårdval. Man vill så gärna att marknadsmekanismerna skall fungera inom skolan att man inte ser hur utbildningen urholkas i takt med att vinsterna ökar och hur de redan utsatta barnen i resurssvaga områden får sin skola förstörd.

Jag tror att vi socialdemokrater måste hjälpa de ”goda” borgarna att få upp ögonen för vad som är på väg att hända. Vi måste samla alla goda och halvgoda krafter till motvärn mot sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-samhället som moderaterna håller på att bygga.

En sak vi måste göra är att förändra oss. Vi måste bli en kompis man vill leka med. Att vi är ett jättestort parti har vi ju dessvärre redan löst, nu måste vi ta hand om självgodheten, maktfullkomligheten och den dryga framtoningen. Vi måste lära oss att bli ett parti bland andra. Vi måste lyssna på andra och ibland säga ”Aha, det tänkte vi inte på”, och ibland säga ”nej, så vill vi inte ha det eftersom vi tror att…”. Vi måste bli lyhörda mot den politiska mitten. Vi måste även vara lyhörda mot vänsterpartister, miljöpartister och särintressen (även de som inte är LO). Det finns kloka människor och kloka idéer lite över allt, och den politiska kraft som förmår att lyssna till och sålla bland alla dessa idéer kommer att vara den som är bäst lämpad att föra Sverige in i framtiden.

Kan vi bli ett lyssnande och samtidigt förklarande parti, då har vi alla chanser att återta positionen som navet i svensk politik. Blir vi dogmatiska, slutna och säkra på att vi är bäst på allt, då går vi mot en långsam död som politisk rörelse, och det är det bara moderaterna och egoismen som tjänar på.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna och om politik. Läs även kloka tankar på netroots.