Etiketter utan substans

Att ryggmärgsmässigt kräva “förnyelse” är ungefär lika begåvat som att kräva att man skall gå “åt vänster” eller ännu värre “tillbaka”. Etiketterna har inget innehåll, och de borgar för en oren kommunikation där avsändaren (i bästa fall) menar en sak med det hon säger och mottagaren hör en annan.

Ordet ”förnyelse” är meningslöst utan att man specificerar sig med konkreta politiska förslag. Menar man att man vill ha privata alternativ i offentlig sektor så säg det. Menar man att vi bör sträva mot ett lägre skattetryck, speciellt för medelklassen, så säg det.

Jag tror att alla måste tänka förnyelse, så till vida att det vore obegåvat att gå till val 2014 på samma politik förpackad på samma sätt som vi hade i detta valet. Att säga att vi skall förnya oss är nog bra, men bättre är om man försöker klämma ur sig hur och sedan motivera dessa förslag med ett varför. Då skapas debatt kring verkliga förslag, då löser etiketterna upp sig, då får vi en nyttig och nödvändig dialog utan skyttegravar och falangbildningar.

För att föregå med gott exempel skall jag komma med några konkreta förslag på vad jag tycker skall vara socialdemokratisk politik:

1) Att inte välja skall också vara ett bra val!
Allas lika tillgång till en allmänt finansierad offentlig sektor måste garanteras. Vi måste styra upp de fria vårdvalen, friskoleexplosionen och andra privatiseringsorgier så att det säkerställs att mina möjligheter att få en god vård, en god utbildning och en god omsorg inte beror på min plånbok, på min adress eller på hur många färgglada broschyrer jag orkar läsa och ta till mig. Det allmänna har ett stort ansvar för att det inte finns några dåliga val att välja på. Dåliga skolor och vårdinrättningar skall fråntas sin rätt att bedriva verksamhet. Mycket tuffare kontroller än idag och mycket större möjligheter att dra in tillstånd. Att driva offentlig verksamhet är ingen rättighet.

Jag tror att vi på sikt måste jobba på att konkurera ut de privata alternativen så att vi kan återta kontrollen över offentlig sektor, men det är steg två.

2) Rösträtt åt miljön!
Vi skall bli det grönaste partiet i Sverige. Vi har inget val, när det gäller miljöfrågorna har framtiden redan varit, vi missade den och halkar allt längre efter. Man får inte många röster på att ge miljön rättigheter, men vi är skyldiga våra barnbarn och deras barn att göra det. Världens tuffaste miljöpolitik parat med ett internationellt ledarskap i miljöfrågorna. Tuffa krav på industri och konsumenter, lite kostsamt idag men en bra investering inför morgondagen.

Jag tror att vi talar om en grön skatteväxling på riktigt. Hotar det den tunga industrin så får den väl hotas då. Hjälp industrin med forskning kring alternativ, inte genom att subventionera deras miljöförstöring. Konsumenterna får också betala i form av att det skall vara dyrt att köra bil, dyrt att flyga, dyrt att göra fel. I storstäderna kan man gå ännu hårdare åt bilisterna, på landsbygden får man vara lite mer försiktig. Konkreta förslag: Differentierad bensinskatt (dyrare bensin i stan), ROT-avdraget kopplat till miljöförbättringar, förbud mot bensinbilar från år 2030, trängselavgiftsfinansierad lokaltrafik i städer med över 80 000 invånare, miljöskatt på icke-ekologisk mat. (Jag vet att jag låter lite som en SSUare på acid, och det kanske inte är just de här förslagen som är de mest effektiva. Det viktigaste är att vi inte får rädas konkreta och tuffa förslag på miljöområdet.)

3) Hen skall ha lika rättigheter oavsett kön!
Vi måste tydligt erkänna att det finns en könsmaktsordning, och vi måste hitta skarpa politiska förslag för att bekämpa den. Jag sticker ut hakan och går ut på den tunna isen och chansar lite med konkreta förslag som individuell föräldraförsäkring, automatiskt delad pensionsintjäning för gifta, kvotering av vård av sjuka barn, aktivare jämställdhetsarbete hos offentliga arbetsgivare, hot om kvotering till bolagsstyrelserna om detta inte löser sig inom 10 år och jämlikare regler i vårdnadsfrågor vid skilsmässa. Det är en skam för (S) att (FI) behövs. Just nu behövs (FI) och det skall vi ändra på.

3) Kul att just du lyckats få en bra lön!
Vi måste tvätta bort stämpeln av att vara ett avundsjukeparti endast för sjukskrivna och lågavlönade. Vi skall stå för ett högt skattetryck och ett starkt samhälle som hjälper den som snavat till i livet. Vi skall stå för ett politiskt skydd för en stark fackföreningsrörelse som kan hjälpa de med de lägsta lönerna. Vi skall stå för ett bra försäkringsskydd som skapar en trygghet för alla som bor i Sverige, och som skapar ett golv för de lägsta lönerna.

MEN, vi måste också kunna vara generösa nog att lyckönska de som har det bra. De skall vara med och betala, mer än andra, men de skall inte behöva skämmas! Skatter skall inte motiveras utifrån avundsjuka, utan de skall bedömas utifrån hur mycket pengar de drar in och vilka grupper de drabbar. Kanske inte en förändring i konkret politik lika mycket som i framtoning.

4) Skadestånd till invandrare som inte får ett jobb!
Vi kan inte fortsätta slösa bort den arbetskraftsreserv som sitter och blir allt ledsnare i utanförskapsområdena. Visst är det individens ansvar att klippa sig och skaffa ett jobb, men det är samhällets ansvar att det går att göra. Hjälp nyanlända (och de som anlänt för länge sedan och fortfarande känner det som om vi inte sett att de kom) att lära sig svenska, överföra sina utbildningar, eller om de inte har någon skaffa sig en. Vi förslösar i de våra nyanlända invandrare en enorm potential av driftiga människor som bara genom att vara här visat att de kan vara till enorm nytta för sitt nya land. Ge dem chansen.

Den invandrare som inte inom tre år fått aktiv hjälp att lära sig svenska och att skaffa sig ett jobb skall få ett skadestånd och en ursäkt av staten. Med en fungerande stödapparat till hands kan man också ställa lite större krav på de som inte låter sig hjälpas, men jag tror att det skulle vara ganska få.

Liten provkarta på konkreta politiska förslag. De skulle antagligen bli bättre om de förankrades hos de som kan frågorna bättre än en stackars IT-konsult, men i princip tror jag att vi måste våga för att vinna, och om inte annat skall vi i vart fall förlora med en politik vi kan vara stolta över.

Det är för sorgligt att se höga företrädare gå ut och kritisera den politik de bara någon månad tidigare ville bli valda för att få genomföra! Kan man inte stå för den politik man är satt att genomföra så avgå. Att företräda partiet är ingen rättighet!

Om detta med etiketter och förenklingar skriver kloka människor som Anne-Marie Lindgren, Peter Andersson, Mario, Johan Westerholm, och säkert många andra.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna och om politik. Läs även kloka tankar på netroots.