Den som gapar efter mycket...

Hur många av oss har någon gång hört sagan om hunden med köttbenet och den därtill hörande sensmoralen att ”Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket”?

Vem var det som kom på att berätta denna historia för barn? Vem var det som kom på att göra detta ordspråk till ett av våra vanligaste?

Var det någon som tyckte att världen vore en bättre plats om alla inte kastar sig över allt de ser och försöker roffa åt sig så mycket de kan innan någon annan gör det? Eller var det kanske någon som ville vara ensam där i guldhögen och som därför ville att vi andra skulle skämmas lite för vår girighet?

Tanken i berättelsen är ju att den som är girig på något sätt kommer att förlora på det. Berättelsen bygger på tanken om en högre rättvisa som på något sätt ställer saker och ting till rätta. I verkligheten verkar denna rättvisa inte finnas.

Kanske skulle vi istället lära våra barn att ”Den som gapar efter mycket får ofta mycket mer än de som sitter tysta och snällt väntar på sin tur”?

Kanske skulle ordspråk som ”Den som gräver en grop åt andra skall först se till att få ordenligt betalt”, ”Avsaknaden av samvete gör att man kan sova gott på sin sidenkudde”, ”Ärlighet varar längst om man är lite sparsam med den” och ”Pengar öppnar alla portar, och om himmelens portar vet vi för lite för att låta dem spela in i kalkylen” vara mer anpassade till den verklighet våra barn har att förvänta sig?

Just nu så går det en våg av helig vrede over jorden. En vrede riktad mot dem som förstört allt, mot de som av girighet valt den kortsiktiga vinsten på bekostnad av den långsiktiga stabiliteten. De som sett till sin egen snöda vinning framför vårt gemensamma bästa.

Jag förstår frustrationen, vreden och förtvivlan. Jag förstår den för jag delar den. Jag vill veta vad det är som händer, varför det händer och vem det är som ligger bakom alltihop. Jag vill ha svaren och jag vill ha lösningen. Jag vill veta hur vi skall göra för att inte hamna här igen, och jag vill att alla andra skall dela den insikten med mig.

Men vad skall vi då göra med all denna indignation över tingens ordning? Inte vill vi väl lära våra barn att acceptera världen och bli smarta spelare i den? Jag är övertygad om att en värld som styrs av de förvridna ordstäven ovan är en dålig värld. Inte bara för de som inte blir vinnare, de som styrs av gammeldags värderingar och därför står längst bak i kön och väntar på sin tur, eller de som inte har tillräckligt vassa armbågar för att slå sig fram till köttgrytorna även om de försökte. Nej, det blir en dålig värld för alla. Det blir en värld med social oro, upplopp, fattiga människor (absolut och relativt) som far illa och vars illafarande tillslut även får negativa konsekvenser för de som har det lite bättre ekonomiskt.

Jag tror att vi måste sluta förlita oss på moral och etik. Vi måste ha mycket tydliga regler för hur vi fördelar det välstånd vi lyckas skrapa ihop tillsammans. Dessa regler skall vara sedan följas upp och brott mot dem skall innebära sanktioner. Man skall kunna känna att man inte är den sista idioten för att man följer reglerna. På något sätt måste det bli så att den som gapar efter mer än han har rätt till faktiskt löper en tillräckligt stor risk att förlora tillräckligt mycket för att han skall låta bli.

Med detta inte sagt att vi skall avskaffa moral och etik. Vi kommer aldrig att lyckas ha regler för allt, och vi kommer inte att vilja kontrollera alla aspekter av livet eftersom detta har en integritetskostnad som vi inte är beredda att betala. I de luckor som varje regelsystem med nödvändighet måste ha så skall vi fortsätta ha moraliska kompasser till hjälp för hur vi beter oss mot varandra.

Regler ersätter inte moral, men moral kan heller aldrig ersätta regler.

Jag vill kunna fortsätta lära mina barn att inte gapa efter för mycket, att man visst kan hjälpa andra med att gräva gropar, att ärlighet varar längst och att pengar bara är ett medel aldrig ett mål. Jag vill kunna titta mina barn i ögonen och säga att världen är en rimlig plats och att det i längden lönar sig att vara en bra kompis och en god medborgare.

Tillsammans kan vi göra världen bättre, och till det behövs alla. Men vi måste göra det lite obekvämare att ohämmat ta för sig av alla guldhögar man ser. Ibland ligger det guld där i väntan på att några andra skall komma och dela på det, andra som kanske behöver det bättre.

Läs även andra bloggares åsikter om ordspråk, om girighet och om politik.
Läs andras kloka tankar på netroots.