Det känns inte riktigt bra

Det är möjligt att konkurrens leder till att man skärper sig lite extra, och att kvaliteten per satsad krona på så vis ökar. Det är möjligt att valfrihet är något medborgarna verkligen vill ha. Det är möjligt att man kan bedriva skola på ett så effektivt sätt att det motiverar stora uttag av vinster eller stora pensionsavsättningar till ägarna, utan att detta drabbar eleverna. Jag har svårt att tro det, och jag förstår inte riktigt hur mekanismerna skulle se ut. Men låt gå för att jag kan ha fel.

Under alla omständigheter, och i vilket fall som helst, så får jag ont i magen när min cykelväg till jobbet kantas av stora reklamtavlor som skriker ut hur bra de olika gymnasieskolorna är och hur glada de elever som valt dessa verkar vara. Jag vill inte att mina skattepengar skall användas till ytlig och dyr reklam. Jag vill att mina skattepengar skall användas till att ge våra barn en god utbildning. Alla barn. Överallt.

Bland all gymnasieskolereklam ser jag även reklam för en bilvårdsinrättning. Man kan få en städning av bilen på köpet när man låter polera den. Här ser jag en entreprenör som sett en marknad för en tjänst och som nu kämpar för att kunna få ett företag att blomstra på denna marknad. Man kan tycka att polering av bilar är en onödig tjänst, och man kan tycka illa om reklam över huvud taget. Men jag blir glad när jag tänker på en entreprenör som kämpar och sliter och på det sättet lyckas skaffa en villa i Hjuvik, köpa fina julklappar till sina barn och köra runt i en anständig (eller till och med lite lyxig) bil. Jag blir glad av att tänka på att han kanske kunnat anställa ett par personer så att de får jobb, och att de allesammans nu kan vara med och solidariskt finansiera vår gemensamma välfärd. Detta gör mig glad.

Men tanken på att någon skall hävda rätten att tjäna pengar på att spara på kostnaderna för våra barns utbildning så att de kan ta ut vinst och sätta upp fina reklamtavlor på stan, det får min mage att knyta sig och jag vill bara gråta. Kalla mig bakåtsträvande eller vad ni vill, jag blir ledsen av en skola som verkar tycka det är viktigare med reklam än med skolböcker och lärare.

Se där, en liten måndagsreflektion.