söndag 4 maj 2008

Dålig smak i munnen

Vad är det media vill åstadkomma med bevakningen av Englamordet, Amstetten, Madeleine och så vidare? Jag förstår att det har ett tydligt nyhetsvärde att meddela att detta har hänt och lite kring de efterföljande turerna. Men det är frosseriet med detaljerade kartor, berättelser från avlägsna vittnen, ingående spekulationer kring vad som kan ha hänt, gärna i detalj, det är detta som skapar en dålig smak i munnen på mig. Jag förstår inte riktig vad det är media vill uppnå.

Jag värjer mig genom att inte läsa, inte titta, inte lyssna, men den dåliga smaken vill inte gå bort.

Är det så att detta säljer och att det därför ligger i den moderna medialogiken att man skall fylla uppslag efter uppslag, nyhetssändning efter nyhetssändning? Ja, till viss del är det säkert så, men eftersom SVT och SR inte är mycket bättre så håller detta inte som enda förklaring.

Jag får den otäcka känslan att detta är lite som outsiders på Kanal 5. Det kittlar någonting hos oss att få veta allt om konstiga och otäcka saker, och media vill då vara där och kittla oss.

Jag tycker att det är bra att man problematiserar kring dessa händelser. Vad kunde samhället ha gjort? Vad kan vi göra för att det inte skall hända igen? Kanske är det meningsfullt att ta upp aspekter som hur samhällen skall kunna bearbeta denna typ av händelser. Men det kan inte motivera det enorma medieutrymme som dessa händelser får.

Den otäckaste känslan är den att detta är lite som den pseudoporr som veckotidningarna ägnar sig år. Vår mörkaste sida får en kick av att läsa om dessa avskyvärdaste tänkbara händelser på samma sätt som vår sexualitet får ut någonting av att läsa om andras sexliv i frågespalterna. Men detta måste väl ändå vara fel. Jag hoppas det.

I vilket fall tycker jag att det är synd när dessa marginalhändelser (denna typ av mord och vidrigheter sker tack och lov väldigt sällan) tränger undan sådant som är mycket angelägnare att diskutera, analysera och belysa.

Den enda trösten är att det uppmärksamhet dessa fall får tyder på att det är mycket ovanligt att sådant händer, och det är ju skönt!

Ja, som synes så lyckas jag inte reda ut mina känslor inför detta, jag tycker bara att det känns fel. ”There is something rotten…”

Inga kommentarer: