Att kränka genom att vara snäll

Det var någonting i scenen som berörde mig mycket illa. Två snälla och väluppfostrade människor som bara försökte göra det de tyckte var rätt. Ändå fanns det något som skavde i mig så att jag fick ta en omväg och ändra min invanda Maxi-runt-rutt.

Jag var ledig idag och firade det med att åka till Maxi och lunchhandla. Jag gick runt där med min jättevagn (glömmer alltid att de svarta är enorma) och försökte komma på vad vi behövde. Mellan de amerikanska produkterna och osten stod två medelålders kvinnor och skickade en liten bok fram och tillbaka mellan sig.

Den ena kvinnan var av utländskt, antagligen latinamerikanskt, ursprung, och den andra var av det blonda håret att döma så skandinavisk man kan vara. Den ena kvinnan hade tydligen inte så mycket pengar, för hon hade inte råd att köpa den lilla kokboken.

Den andra kvinnan hade av klädsel, väska och glasögon utan problem råd att köpa den lilla kokboken, och det ville hon nu göra. Hon ville köpa boken, som för henne inte kostade någonting, och hon ville ge den till den andra kvinnan som verkligen ville ha den men som inte hade råd att prioritera den i dagens inköp.

Jag har så klart ingen aning om vilken relation dessa båda kvinnor hade till varandra. Jag vet egentligen ingenting om situationen. Ändå utspelade den sig i mitt huvud och i min mage långt efter det att jag skyndat förbi dem, fyllt min jättevagn, checkat ut i självscanningen, köpt semlor och lunchkorv, ätit korven, packat bilen och kört hem.

För mig kändes det som att en av dessa kvinnor till slut kände sig tvungen att sälja sin stolthet för en kokbok. Kanske var det inte så i just det här fallet. Men jag tänker på detta ibland när jag av nåd skänker pengar till Stadsmissionen eller då politiker med vällagt hår tycker att man skall ha avdragsrätt för det man av godhet ger de som behöver.

Jag vill inte leva i ett samhälle där vi skall ge varandra saker av godhet och där vi skall tvingas ta emot dem med mössan i hand. Jag vill att alla skall ha råd att med högburet huvud köpa sin egen kokbok för pengar de har en självklar rätt till.

Min farfar brukade alltid säga att högern har aldrig varit snål med sina pengar, bara den som tar emot dem har vett att vara tacksam och veta varifrån pengarna kommer. Jag tycker att inte att utjämning skall vara allmosebaserat, det skall vara lagstiftat och baserat på en rättighet alla har till en dräglig tillvaro oavsett vilka kort man blivit tilldelade i spelets början. (Dessutom tror jag att högern ÄR ganska snåla med sina pengar, men att den lilla del de kan tänka sig att avstå för att rädda en söt hund eller en söt uteliggare skall ges till någon som har vett att visa sin underlägsenhet.)

Spelade det någon roll att den första kvinnan hade en brytning och svart hår? Nej, egentligen inte, och kanske borde jag ta bort den delen av berättelsen. Men det var så det var, och kanske spelade det ändå en viss roll.

Läs även andra bloggares åsikter om välgörenhet och allmosor.

Läs andras kloka tankar på netroots.