Julklappsångest

Det lackar mot jul. De välbeställda människornas barn skall glada, men lite blasé över allt materiellt välstånd de dränks i, sitta i sina julklappsberg och stämma av utfallet mot önskelistorna. De välbeställda själva skall dränka sin ångest över att de kan köpa allt utom det som faktiskt betyder någonting med mat och dryck, bara för att när allt är över känna lite här och där på kroppen där överskottskalorierna satt sig.

Nej, ingen oro, jag har inte börjat onsdagsmorgonen med ett glas rödvin. Jag tror inte att det är mjölken som gör det heller. Kanske är det en julklappshandelsbaksmälla jag lider av. Jag och min fru klarade igår av julklappshandeln. I stort sett räckte 50 minuter på ToysRUs. 50 minuter och en jättestor vagn proppfull med alla plastbitar i glada färger man kan tänka sig. 50 minuter á dryga 100 kronor i minuten. 50 minuter under vilka vi sysselsatte världens alla barnarbetare så att de också får någonting att göra i juletid.

Nu har jag kommit upp ur sängen, julklappskompenserat hos stadsmissionen, ätit min medicin och jag har fått i mig lite mat. Jag skall snart skaka av mig det hela och se fram emot en härlig jul med familj, släkt och vänner. Ledig i nästan tre veckor. Tid med mig själv och kanske tid för lite skrivande här på bloggen. Jag skall ha det riktigt bra. Först några dagar till på jobbet (som jag i skrivande stund är några timmar sen till), ett par dagars konferens i paradisets italienska alper och sedan lugn och ro.

Men jag kan inte låta bli att först skicka en tanke till de vars jular inte består av överflöd och ledighet. De som inte utan vidare fyller vagnen med alla leksaker som får plats och sedan med en självklar rörelse bläddrar lite bland korten, väljer ett man tror det fortfarande finns pengar på och håller för beloppet i kortläsaren då det känns bättre att inte veta.

Jag tror inte att det är julen som är nyckeln till ett drägligt liv. Jag vet att det inte är julklapparna som gör människorna lyckliga. Men för de som inte har pengar till julklappar, de vars barn inte kommer att kunna stämma av sina önskelistor, för dem tror jag julklapparna betyder allt i dessa dagar. Att knepa och knåpa för att få ihop det, att ta krediter man vet att man inte borde, att göra julklappar av det barnen under året ändå måste få. Det sliter.

Ja, det är lätt för mig att sitta här i mitt medelklassgetto och tänka dessa intet förpliktigande tankar. Men jag kan inte låta bli.

Känner du lika dant? Fundera då på om det är sänkta skatter vi verkligen behöver mest av allt, fundera då på om inte en fungerande A-kassa, sjukkassa och en vård, en skola och en omsorg som fungerar är viktigare. Ring din riksdagsman (det går att få reda på vad de heter om du kontaktar det parti du röstade på i valet) och fråga om en bra politik verkligen MÅSTE innebära att man sparkar på dem som redan ligger.

Känner du inte att politiken är vägen så fundera på att julklappskompensera. Jag länkar här till några organisationer via vilka man kan hjälpa till. Det finns andra så det är bara att välja och vraka. Skänk 10% av det du köper julklappar för. Eller om du har råd, varför inte 25%?

Rädda barnen
Stadsmissionen i Göteborg, Stockholm, Skåne.

Fira sedan jul med vänner och familj och låt julen vara en högtid fri från dåligt samvete och grubblerier. Efter trettondagen tar vi sedan nya tag tillsammans för att skapa en bättre värld för oss själva och våra kommande generationer att leva i. Utmaningarna är så många, och det behövs alla former av insatser. Nu MÅSTE jag cykla mig iväg till jobbet!