Hur skall man ställa sig till att Sveriges förre statsminister, Göran Persson, sätter undan alla pengar han tjänar i ett bolag och inte tar ut ett öre i lön?
För den som inte hänger med i teknikaliteterna nedan (och det kan ju vara lite snårigt) så kan man sammanfatta det hela med att Göran Persson låter bli att ta ut pengar han tjänat in som lön i syfte att slippa få sin inkomstgaranti reglerad. Han kringgår på det sättet principen bakom inkomstgarantin som är att man skall få pengar om man inte kan tjäna några själv. Göran kan tjäna pengar, mycket pengar, och han skulle därför inte vara berättigad till någon (eller i vart fall en mycket liten) inkomstgaranti.
Det Göran gör är inte olagligt. Han agerar säkert helt i linje med de regler som finns. Men han agerar tydligt mot de intentioner som ligger bakom tanken på en inkomstgaranti.
Jag tillhör de som med emfas hävdar moderaters rätt att utnyttja offentligt finansierad verksamhet även om de drivit frågan om privatisering. Jag tycker att socialdemokrater har rätt att utnyttja RUT-avdraget och att inte vägra ta del av jobbskatteavdraget. Man måste ha rätt att dra nytta av de regler som finns, även om man var emot dess införande. Undantaget gäller om man anfört moraliska argument.
Jag tycker alltså att även socialdemokrater har all rätt att tjäna mycket pengar. Jag tycker att socialdemokrater har rätt att använda sig av de regler som finns för fåmansbolag. Jag tycker att socialdemokrater har rätt att äga bostadsrätter och sitta i friskolestyrelser också.
Men, som skattebetalare tycker jag att det är tveksamt om före detta politiker skall få pengar från en inkomstgaranti trots att de faktiskt har förmåga att tjäna pengar själva (och mycket pengar dessutom i Görans fall). Att komma runt regelverket genom att spara pengarna i ett bolag man själv äger känns lite enkelt.
Jag tycker att man skulle se över systemet med inkomstgaranti. Dels skulle denna bara betalas ut under en ganska kort period (något eller några år) och dels skulle den på något sätt kvittas även mot tydligt arbetsinsatsbaserad värdeökning i bolag man själv kontrollerar. Exakt hur reglerna skall utformas vet jag inte, men det känns inte OK att det är så enkelt att komma runt reglerna som det är idag.
Men även givet att reglerna ser ut som det gör så tycker jag att det är ett tveksamt beteende att göra som Göran (och säkert många andra fd ministrar och riksdagsmän) gör. Ibland är det så uppenbart att reglerna inte är tänkta att utnyttjas på ett visst sätt att det faktiskt kan vara snyggt att låta bli. Göran är inte längre förtroendevald, och han struntar säkert blankt i vad jag tycker, men hans beteende skadar (omän i ganska begränsad omfattning) faktiskt det parti som givit honom möjligheten att tjäna de där pengarna.
Så, för att svara på rubrikens fråga; Jo jag tycker att man kan ha synpunkter på Görans trixande och fixande. Det är säkert helt lagligt och i enlighet med gällande regelverk, men det ser illa ut och det skvätter nog lite granna på det parti han har att tacka för sin situation.
*** Teknikaliteter ***
Som före detta statsminister har Göran Persson en inkomstgaranti. Detta innebär att han får en viss summa pengar varje månad. Om Göran Persson lyckas skaffa ett arbete så att han tjänar pengar själv så sänks denna inkomstgaranti med 65% av det intjänade beloppet.
Nu har Göran Persson en mycket hög intjäningsförmåga. Han drog enligt E24 in 2,8 miljoner förra året, och han hade kostnader på hundra tusen.
Andra företagare hade i det läget tagit ut dessa pengar i lön och utdelning. Har man så stora intäkter löpande kan man med hjälp av de s.k. 3:12 reglerna ta ut 135 tusen i månaden (1,63 miljoner om åter) i lön och ca 405 tusen i aktieutdelning (med bara 20% kapitalskatt). Man skulle då ”i handen” efter skatt och annat få ungefär 1,16 miljoner kronor per år.
Detta kan tyckas vara en extremt god inkomst. Men för Göran Persson blir det inte riktigt samma effekt. Han skulle nämligen få sin inkomstgaranti nedräknad med 65% av den lön han skulle tagit ut. Hans inkomstgaranti skulle alltså minskats med drygt 88 tusen kronor i månaden (om han nu har så hög inkomstgaranti). Göran Perssons nettoeffekt skulle då bli att han fått 604 tusen mer i handen för att han jobbat än om han inte jobbat. Fortfarande en mycket god ersättning (motsvarar en ”vanlig lön” på nästan 100 tusen i månaden!!).
Men… för att slippa att få sin inkomstgaranti sänkt så utnyttjar Göran Persson istället möjligheten att låta de pengar han drar in stå kvar i aktiebolaget. Han får då skatta bolagsskatt på pengarna, men han kan på det sättet vänta med att ta ut dem som lön tills efter det att han inte längre har någon inkomstgaranti som sänks.
Håller han på några år kan han dessutom utnyttja en regel i 3:12-reglerna som säger att man aldrig kan bli beskattad för mer än 100 inkomstbasbelopp i inkomstslaget tjänst vid en försäljning. Göran skulle alltså kunna hålla på att samla på hög i sitt bolag i några år och sedan sälja bolaget (som då är värt ungefär de pengar som ligger på hög där) och skatta dryga 5 miljoner som lön och resterande som inkomstslaget kapital till 20% skatt. Han kan under tiden försörja sig på pengar han får från inkomstgarantin, en ersättning han skall få för att han inte själv kan tjäna pengar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar