Moralism

Kommenterat under:
http://newsmill.se/artikel/2009/07/21/internet-innebar-slutet-pa-moralisternas-tyranni (http://newsmill.se/trackback/9057)

Det finns en tendens bland vissa människor att tycka illa om sådant som de inte själva förstår. Man drömmer sig tillbaka till ett samhälle då vi var överens om vad som var brukligt och vad som inte var det, och man vill återskapa detta samhälle under parollen moral (varför inte specificerad som kristen moral?).

Tänk om alla kunde vara lite mer som morbror Vernon, Claire Wellington och Mayor Big Bob. Tänk om vi kunde slippa tänka, slippa ifrågasätta, slippa bryta åsikter i debatt med oliktänkande. Då skulle jag ju slippa se bögar, flator, horor, hucklekärringar, jazzmusikanter, lättklädda flickor och sminkade män vart jag såg. Jag skulle kunna få fortsätta leva i en värld som inte hela tiden provocerade mina sinnen med sådant som jag inte kände igen och förstod. Visst skulle det kunna vara enklare om samhället var lite mer strömlinjeformat, men det finns ett antal stora problem med det sättet att tänka.

Det första och viktigaste är att den enes drömvärld leder till den andres fängelse. För om vi alla skall leva efter samma moral, vems moral skall vi ta? Om vi skall välja majoritetens moral så kommer vi att få (och har…) ett samhälle där vissa människor trampas ner och förvägras sin rätt att söka sin lycka där den finns. Min rätt att slippa veta att det finns män som vill älska (eller knulla) med andra män skulle då förhindra (eller försvåra) för män som vill just det att få utlopp för sina drifter och önskemål. Exemplen kan göras oändliga.

Det andra och nästan lika viktiga är att ett samhälle där alla tycker lika dant blir ett rysligt tråkigt samhälle att leva i. Jag är övertygad om att vi människor mår bra av, och behöver, konfronteras med saker vi inte är vana vid. Det är det som håller igång fantasin och kreativiteten. Ett samhälle där alla tycker exakt som jag kan ju kännas lockande ibland, men det skulle vara själsdödande. Ur ett sådant samhälle kommer inga innovationer, inga nya idéer, och ingenting som driver samhället framåt både materiellt och idémässigt.

Jag tycker att denna debatt hela tiden behöver föras. Vi måste skrapa på alla våra invanda förställningar och hela tiden vara på vakt mot regler som vi sätter upp bara för att de är enkla att ha, eller för att de skyler över sådant som vi inte vill tänka på. De samlevnadsregler vi skall slå vakt om och bevara är de som fyller en faktiskt funktion. Vi skall fortsätta fördöma mord därför att min rätt att få slå ihjäl andra inkräktar på andras rätt att få leva. Det finns alltså en anledning att ha en regel (och i detta fallet en lag) mot dråp. Vi skall inte fördöma homosexualitet eftersom två mäns val att ha sex med varandra inte inkräktar på någon annans viktigare rätt.

Sedan är det självklart ingen enkel sak att dra gränsen för när en regel är berättigad utifrån att den skyddar viktigare rättigheter än den kränker, och när det är fråga om moralism. Det är heller ingen självklar sak när en regel skall stanna i etikens värld som en oskriven regel människor emellan och när den skall kodifieras i lag med en rättslig sanktion som uppbackning. Dessutom ser jag inte ett självklart problem med att stifta lag i syfte att långsamt skapa en regel i den allmänna rättsuppfattningen (vad det nu är).

Jag tror att det finns ett par bra riktlinjer för när man är på väg att korsa gränsen till de oberättigade reglernas land. En är att det verkar misstänkt när någon anför gud eller ännu värre bibeln som argument till varför vi skall ha en regel. Om man inte har bättre argument än att något går att tolka på ett visst sätt utifrån en tvåtusen år gammal bok så bör man bli misstänksam. Andra sådana varningssignaler är "så har vi alltid gjort", "det förstår ju alla" och "tänk om alla gjorde så".

Vad gäller prostitutionsfrågan så lämnar jag den utan åtgärd eftersom jag kan den för dåligt (som om det brukar hindra mig…). Jag tycker att man skall vara på sin vakt mot moralism i denna typ av frågor. Om någon frivilligt vill sälja tjänsten oralsex till någon som frivilligt är beredd att betala för denna tjänst så bör det inte vara föremål för samhällets ingripande (så länge skatter och sociala avgifter betalas som reglerat för försäljning av tjänster). Men om någon av något skäl känner sig tvingad att sälja sin kropp, trots att detta upplevs som en enorm kränkning, då skall samhället intervenera och hjälpa vederbörande. Om sedan en sexköpslag är ett verktyg eller ett hinder att hjälpa människor som lever ett ofritt liv, det vet jag inte.

Sedan kan man alltid diskutera ordet frivillighet. Jag "tvingas" ju hjälpa människor med IT-problem för att jag skall kunna sätta mat på bordet till mina barn. Men jag är gammaldags not att tycka att sexuella tjänster för de flesta innebär en grad av förnedring som ingen skall behöva tvingas till, medan det är rimligt att man för sin försörjning tvingas till en lång rad andra former av arbeten.