Att förstå teisterna

http://newsmill.se/artikel/2009/06/20/min-hobby-ar-att-inte-samla-frimarken

Tack för ännu ett bra försök att få teisterna att förstå vad det är att inte tro att det finns en gud.

Vi som inte tror att det finns en gud gör det på samma sätt som vi inte tror att det finns ett spagettimonster i omloppsbana runt jorden. Detta borde vara mycket enkelt att förstå. Ändå förstår uppenbarligen många teister inte detta. Frågan jag ställer mig är varför.

Ateisterna har i inlägg efter inlägg, artikel efter artikel, försökt förklara denna i mitt tycke otroligt lättförståeliga ståndpunkt, och varje gång misslyckas pedagogiken.

Kan det vara så att vi inte förstår vad de troende menar med att de "tror att gud finns"?

Om de menar något annat med "finns" än vad vi gör, så kanske det skulle kunna förklara varför våra geniala metaforer inte biter? Kan det vara att vi bara pratar (skriver) förbi varandra i en icke-dialog?

Jag vet inte. Jag hemfaller lätt åt att tänka att de (=teisterna) inte vill förstå därför att de på ett djupare plan inser det orimliga i det de påstår sig tro, och att en förståelse för ateistiska argument skulle riskera att förstöra deras tro. Men just den positionen omöjliggör en äkta dialog, eftersom den stänger av alla vägar framåt mot ömsesidig förståelse.

Jag försöker därför istället hitta en annan förklaring till varför det skall vara så svårt att få teisterna att förstå ateismen, och jag tänker mig att det kunde börja i att få mig som ateist att förstå teisterna. Men det är svårt, mycket svårt…

*********************

* Svar på kommentar *

*********************

Att tro på gud är att alltså att försöka sätta ett namn och en ram kring en obestämd känsla av att det måste finnas något mer än det vi kan se och mäta? Gud skulle då vara någonting som faktiskt finns, men som vi inte kan förnimma direkt, utan endast genom att känna inför världen och det underverk som han skapat.

Detta kan jag som ateist naturligtvis inte säga emot. Här måste var och en få lov att tolka, formulera och strukturera sina existentiella funderingar hur de vill. Att känna att man tror på "något mer", och att sedan kalla detta "något mer" för gud – ja, varför inte…

Visst finns det en önskan hos många ateister att även kasta sig över detta och försöka motbevisa en sådan känsla. Men det är just då man hamnar i en omöjlig diskussion.

Så om nu tro på gud är någon form av känsla kombinerad med förklaringar på varför man har denna känsla, vad betyder det då att inte tro på gud?

Det skulle kunna betyda att jag inte har känslan, det vill säga att jag inte söker svar utanför det jag ser, kan mäta eller tror att man skulle kunna mäta. Att jag tror att gudatro och andra övernaturliga föreställningar är psykologiska fenomen på vilka förklaringen står att finna inom människan. Att jag känner mig till freds med det lilla jag förstår av fysikens förklaringar av universums uppkomst.

Är detta då en ideologi? Nej, jag tycker inte det. Om jag inte använder gud för att förklara världen omkring mig så står jag där då med alla bör-frågorna. För om jag inte kan se behovet av en gud för att förklara hur allt kan finnas och hänga ihop, då står jag ju utan en solid grund att bygga min moral på. Att jag inte tror att gud skapat världen (och därmed inte ser ett behov av att tro att hon alls finns) leder inte till några svar i värdefrågorna, vare sig åt ena eller andra hållet.

Kristna har däremot en tendens att tro att gud finns, och att därifrån dra slutsatsen att det som står i bibeln är sant (mer eller mindre). Detta leder till en massa åsikter om hur man bör eller inte bör leva sitt liv, och då även hur andra skall leva.
Det är detta jag vänder mig mot, människor som vill påverka andra baserat på att någonting står eller inte står i bibeln. Vi andra, som inte ens tror på gud och definitivt inte tillmäter bibeln något sanningsvärde alls, förväntas då leva efter en regel bara för att det går att tolka en nästan 2000 år gammal text på ett visst sätt.

Det är detta JAG vänder mig mot med religionen. Att man använder sin egen tro för att slå i huvudet på andra.

Att inte tro på gud leder däremot inte till några slutsatser i värdefrågor, utan dessa måste jag finna någon annan stans, och jag måste också argumentera för dem med mina egna argument. Om jag är mot aborter så kan jag inte bara vända mig till en tolkning av något som någon kanske skrev i en bok för tusentals år sedan, utan jag måste försöka förklara hur jag tror att världen skulle bli en bättre plats om vi slutade avsluta oönskade graviditeter. Om jag är mot homoäktenskap så kan jag inte citera Paulus utan jag måste förklara varför det skulle vara så hemskt för mig om andra valde att gifta sig med någon av samma kön.

Jag tror att vi får en bättre debatt i politiska frågor om man lämnar religionen utanför, och det är det jag tycker är essensen i "gud finns nog inte"-kampanjen. Detta är det viktiga.

Om du och jag sedan vill sitta och diskutera den ontologiska eller epistemologiska frågan om guds existens, det är en annan sak. Mindre viktig, men säkert nog så intressant. Men i denna fråga kan vi samexistera och låta var och en bli lycklig i sin världsbild.

Och nu sedan det sista inlägget kommit upp: Jag är inte säker på att jag har mindre stängda ögon än Peter. Jag är nog lite tondöv vad gäller religion, men jag är intresserad av varför diskussionen mellan ateister och teister blir så dålig.

När jag diskuterar politik med en nyliberal så känner jag att vi ganska snabbt förstår vad vi menar och vad vi inte är överens om. Vi diskuterar i samma dimension men har diametralt olika åsikter. Men i diskussionen mellan ateister och teister på dessa sidor så känns det inte så, och det intresserar mig.