fredag 27 mars 2009

Reaktion

http://newsmill.se/artikel/2009/03/25/revolutionsromantik-eller-masochism-del-2-friheten-att-slippa-valja

Det är inte hundratusentals människor som vill se vänsterpartiet i regeringen utan miljoner. Socialdemokraternas genidrag, att banda ihop sig i en valplattformsdeg med vänsterpartiet, gör ju nämligen att man som väljare i Sverige antingen måste rösta på den lätt (men skickligt) fernissade högern eller på ett regeringsalternativ som vill ge ministertaburetter åt människor som fortfarande inte med säker röst kan säga att de inte är kommunister.

Jag kommer att rösta för att ha kommunister i regeringen. Jag vill ABSOLUT inte ha kommunister i regeringen. Men jag vill ha en rimligt rättvis politik, och jag kan inte låta sjuka och arbetslösa lida för att socialdemokratin (=vi, eftersom jag är partimedlem) saknar stake i denna fråga. Mona gjorde rätt som lanserade ett samarbete med bara miljöpartiet, och hon gjorde fel när hon vek sig för den partiinterna opinionen och släppte in vänsterpartiet i det samarbetet.

Klokt hade i mitt tycke varit att kunna gå till val på en politik man tror på (vilket torde vara fullt möjligt tillsammans med MP), och att sedan låta den parlamentariska situationen få bestämma hur regeringen skulle se ut och på vilket underlag den skulle vila. Jag hade faktiskt varit beredd att gå till omval för att slippa ha människor i regeringen som inte tydligt kan ta avstånd ifrån ordet kommunist, och som inte tydligt kan redogöra för hur demokrati är ett värde i sig, viktigare än till och med vissa rättvisefrågor.

För övrigt är det med stor sorg jag återigen måste konstatera att det parti jag känner sådan aversion mot har den överlägset bästa partiledaren. Lars har fel i mycket och han har missförstått resten, men han är en mycket skicklig partiledare. Kanske för att han säger det han faktiskt menar och menar det han faktiskt säger (även om han har fel). Tänk om Mona kunde lära sig lite av det…

Inga kommentarer: