Hellre då ekologist!

http://www.newsmill.se/artikel/2009/02/01/ekologismen-och-individualismen

Det här är ett jättebra inlägg därför att det sätter fingret på den allra ömmaste punkten i extremliberalismen. Om vi skall ha ett samhälle där ingen skall tvingas till någonting han inte själv bundit upp sig till i ett frivilligt ingånget avtal, då kan vi inte bedriva miljöpolitik (eller någon annan form av politik heller för den delen). Detta skulle i sin tur kunna leda till att jorden förstörs utan att det för den skulle blir ett problem för liberalen. (Nu vet jag att författaren i detta fall inte tror på växthuseffekten, och då är ju just detta problemet ur världen, men diskussionen är ju intressant rent principiellt.)

Om jag då vill förstöra miljön (inte bara för mig själv utan för alla) så skall ingen ha rätt att hindra mig från att göra detta. Om jag fortsätter förstöra miljön så att alla människor på jorden dör så är det min rätt, och denna rätt att själv bestämma vad jag vill göra med det jag "äger" är viktigare än artens överlevnad.

Den extremliberale kan då välja mellan två ståndpunkter. Antingen slår man fast att rätten att fritt få göra vad man vill och att få sluta vilka avtal man vill är så viktig att konsekvenserna av att benhårt hålla sig till den är viktigare än allt annat, till och med viktigare än människans existens. Eller så väljer man en lite mer konsekvensinriktad väg och försvarar rätten för alla att göra vad de vill med att det skulle leda till önskvärda konsekvenser. I miljöfallet skulle det senare kunna vara att man utgår från att människan är rationell, och det är inte rationellt att förstöra sin egen (och kanske inte heller ens barns) miljö. Därför kommer ett samhälle helt fritt från statligt inflytande att reglera sig självt till att inte förstöra miljön mer än vad som är uthärdligt.

Jag tycker att den första av dessa ståndpunkter är mycket konstig. En eller flera moraliska principer kan aldrig få stå över de konsekvenser de skulle leda till om de implementeras. Här är jag inte överens med extremliberalerna eftersom jag läst många av dessa som anser att konsekvensetik är ointressant och att principer visst är allenarådande som vägvisare. I en sådan diskussion har man antagligen nått punkten där man är genuint oense.

Den andra av ståndpunkterna känns mer rimlig, bortsett ifrån att jag tror att antagandet att fullt implementerad extremliberalism skulle leda till självreglering är helt fel. Jag tror inte att människan är särskilt rationell, utan tvärt om mycket kortsiktig och driven av belöningar i närtid oavsett konsekvenserna på längre sikt. En diskussion enligt dessa linjer landar då i en diskussion om hur människan är funtat psykologiskt.

Naturligtvis anser jag att extremliberalen har fel oavsett bevekelsegrund, men det är väl därför jag inte kallar mig liberal…

Att skaka av sig hela miljöproblematiken med ett cyniskt "då får man väl flytta" är i mina öron helt oförståeligt. Men det är ju vad jag tycker.

Men även med objektivistiska eller andra extremliberala glasögon, innebär det inte ett problem att förstöra det andra "äger"? Om jag äger en oljekälla och en fabrik som behöver elda upp oljan, ger det mig då rätten att försura luften så att en skog som någon annan äger dör, eller att påverka klimatet så att marken någon annan äger läggs under vatten? Borde inte en strikt äganderätt, även i en extremliberal tappning hindra mig från att förstöra det andra äger genom att jag brukar det jag äger på ett oansvarigt sätt. Hur ser objektivisten på detta?