Att ta ansvar för sin egen moral

http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/26/varfor-skrammer-fritankarna

Det svåra med kommunikation är att varje ord vi använder, varje begrepp vi skickar iväg mot en mottagare bär med sig en massa mening hos mottagaren som sändaren aldrig avsåg. Denna adderade information kan bero på att man medvetet söker missförstå, men oftare på en ärlig misstolkning. Naturligtvis kan man inte lägga ansvaret för detta entydigt hos sändaren eller mottagaren, utan båda har ett ansvar för att kommunikationsprocessen fungerar.

När jag säger att jag har svårt att förstå hur man kan tro på en Gud så hör någon annan att jag har svårt att förstå poängen med att ha värderingar och regler för hur vi skall bete oss mot varandra. Kanske hör han också att jag säger att vi skall avskaffa kärleken till våra medmänniskor. Han tolkar mina ord på detta sätt därför att det i hans värld finns ett så självklart samband mellan Gud och värderingar, mellan Gud ock kärleken till nästan. Naturligtvis blir denna avkodare av mitt budskap orolig över att någon kan anföra sådana idéer, han (precis som jag) tycker att ett samhälle utan samlevnadsregler, medmänsklighet och kärlek till varandra låter väldigt hemskt.

Om jag skickar ett budskap och blir så grovt missförstådd får jag välja mellan att acceptera att jag blir missförstådd, eller så får jag försöka anpassa mitt budskap.

Jag tycker att Humanisternas budskap och Sturmarks sätt att kommunicera det är jättebra. Jag tycker det därför att innehållet är så otroligt klokt (och självklart) men kanske ännu mer eftersom Sturmark oförtrutet orkar repetera samma enkla (och faktiskt ganska harmlösa) budskap om och om igen. Att skicka ut budskapet, bemöta de som missförstår, och att skicka ut budskapet igen och igen. Tillslut måste det gå att få den mest barnatroimpregnerade att förstå.

Humanisterna hatar inte Gud. Humanisterna vill bara att vi som inte förstår poängen med att tro på Gud skall slippa följa regler som grundar sig i andras tro på en gammal bok. Humanisterna vill inte leva utan moral, samlevnadsregler eller kärlek. Humanisterna vill bara diskutera och forma en moral som grundar sig i människornas relation till människorna och till världen. Humanismen tycker inte illa om kärlek. Humanismen ÄR kärlek till människan och mänskligheten, en kärlek till människan för hennes egen skull, inte via en skapare eller en allsmäktig högre varelse.

Att våga ta steget att bli ateist eller ignostiker är mycket häftigare och modigare än att vara religiös. Att ta ansvar för sin egen godhet och sin egen moral. Att våga älska människorna för att de finns, inte för att Gud skapat dem. Det är häftigt. Prova det!