Hellre då alltruist!

http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/10/kapitalismen-versus-altruismen

Som övertygad motståndare till alla former av nyliberalism (och dit får man väl i de breda penseldragens land även räkna Objektivismen) så är det ju underbart att betrakta ett självmål av denna kaliber. Det hade varit en bra sak att låta människor svälta ihjäl i miljoner för det skulle tvinga fram ett kapitalistiskt samhälle i vilket alla skulle fått det bättre – så mycket bättre att det skulle ha motiverat de svältande barnen. Detta är ju precis lika dumt som de kommunistiska argument som ofta bygger på samma logik. Att man sedan i samma text lyckas få det till att det vore bättre om Hitler vunnit kriget gör ju bara det hela ännu vackrare!

Som väl är så har denna typ av extremt dragen nyliberalism egentligen ett inget fäste i svensk politisk debatt varför det kanske inte är så viktigt att vederlägga den. Men jag tror ändå att det är en bra sak att riktiga nyliberaler träder ut i ljuset så att även den mer "vanliga" marknadsliberalismen kan få belysas med hjälp av dess extrema form. Detta kan i bästa fall renodla debatten, och då är denna typ av inlägg välkomna.

Kanske vore det mer värdefullt med ett objektivistiskt angrepp på välfärdsstaten än en pseudo-historisk analys där man lyfter fram en nazistisk krigsseger som en positiv effekt av att låta miljoner ryska barn svälta ihjäl.

*& --------------------------------------------------------------------- *

Misstänkte att du inte skulle tycka om att man lägger objektivismen i nyliberalismlådan. Nyliberalism är kanske lite av en slasketikett som man kan sätta på rätt mycket olika åsikter. Objektivismen som jag förstått den (har köpt och börjat på några Rand-böcker men aldrig orkat igenom) är mer stringent och väldefinierad.

Jag tycker alltid att det är intressant med "extrema" ideologier. Med extrema menar jag då inget normativt, utan bara att man har en uppsättning idéer som man tycker är rätta (vad det nu betyder) och där man sedan utvecklar en syn på hur samhället skall vara organiserat helt utifrån dessa grundläggande principer oavsett vad man skulle kunna tänka sig att det skulle få för konsekvenser. "Om principen är riktig kan konsekvenserna av den inte vederlägga den" tycks vara mottot.

Jag tror att ett ständigt pågående tänkande i dessa "extrema" former är en hälsosam bakgrundsaktivitet även för den mer vardagsnära realpolitiken. Eftersom våra riksdagspartier hävdar sig stå på ideologisk grund kan analysen av extrema ideologier (eller renodlade ideologier) ge mycket näring åt förståelsen av den politik som faktiskt förs, även om denna kan tyckas ligga ganska långt ifrån de renodlade ideologierna.

Vad gäller objektivismen så har jag fortfarande inte förstått om det i denna idéströmning finns en idé om hur man skulle vilja att samhället såg ut om man fick bygga upp det helt efter dessa idéer. Jag förstår det som att man helt vill avskaffa välfärdssamhället, och mina tankar går då snabbt till Nozick (därav sammanblandningen med nyliberalismen) men det kanske mest beror på att jag inte vet hur objektivismen tänker sig ett samhälle skapat för de individer vi har i Sverige idag.

Så, Henrik, kanske ett inlägg om hur ett objektivistiskt samhälle skulle kunna vara möjligt? Eller ett inlägg om varför en ideologi inte behöver innehålla en sådan utopi?