Kanske är det det röda vinet

Kanske är det rödvinet som gör det, eller så blir jag sådan av AK-möten, jag vet inte. Men när vintermörkret faller utanför fönstret och min fru öppnar ett fönster och släpper in kylan till min TV-soffa så känner jag en närmast oemotståndlig lust att förbjuda alla friskolor, alla privata vårdinrättningar och alla privata inslag i omsorgerna. Tanken på att riskkapitalister kan sitta på dyra innekrogar och dricka dyr champagne för mina skattepengar, pengar som skulle gått till att utbilda våra barn, vårda våra gamla och ge oss alla sjukvård, ger mig en svår socialistisk ångest. Att de dessutom lyckas stjäla pengarna två gånger gör mig ännu ledsnare, först tar de pengar som borde blivit personaltäthet och sedan trollar de bort vinsterna till skatteparadis så att de slipper skatta på vinsten.

I morgon skall jag kanske nyansera mig, se ena och andra sidan och fundera lite mer nyktert på det hela. Men i kväll tänker jag låta vinet vagga in mig i en värld där det är möjligt att låta alla människor ha ett människovärde, och där ingen får stjäla miljard efter miljard av våra gemensamma skattemedel i utbyte mot att de sätter på våra mest utsatta kissiga blöjor. Jag tänker låtsas att jag lever i ett land där en bred majoritet tycker att det är en självklarhet att barn inte skall behöva växa upp med skammen över att inte ha råd att följa med på skolutflykter. Jag tänker somna i kväll i villfarelsen att det vore självklart att vi alla fick en insyn i vilka särintressen som häller pengar i moderaternas kassakista som en ersättning för en politik som tillåter dem att fortsätta tjäna ohemult mycket pengar på att missbehandla sin personal och flytta vinsterna utom skatteverkets räckvidd.

I drömmen tänker jag drömma om ett politiskt landskap där ”goda” socialliberala krafter i de borgerliga mittenpartierna gör uppror mot högerkrafterna inom alliansen och bildar en stark majoritet tillsammans med miljöpartiet och en socialdemokrati som vaknat ur sin politiska dvala och skaffat sig en tydlig och realistisk politik för ett rimligare och rättvisare samhälle.

Strax innan jag vaknar skall jag höja ribban ytterligare ett snäpp och drömma om en värld där barn och vuxna slipper gå och lägga sig hungriga, där kvinnor slipper bli våldtagna i krig såväl som fred och där män börjar ta ansvar för sina familjer och sina samhällen istället för att försöka skaffa sig en Rolex klocka eller en Mercedes. Jag skall drömma om en jättesal där statsmän sitter på rad.

Jag inser att jag kommer att vakna i morgon i en värld som inte är alls så rolig att leva i och låta sina barn växa upp i. Jag kommer att orka med det i morgon och jag kommer att fortsätta klara mig bra så mig skall det inte gå någon nöd på. Men till dess skall jag ta ett glas vin till.