Jag hoppas att det blir Gustav Fridolin.

Ny partiledare skall väljas i flera partier, och det kan ju vara spännande det också. I miljöpartiets fall handlar det inte om en partiledare, utan om två språkrör, men funktionen är ju ganska lik.

Jag hörde Gustav Fridolin på radion igår, och jag måste erkänna att jag blev ganska imponerad. Jag har låtit min avundsjuka mot ”unga människor som lyckas” stå i vägen för att lyssna på honom tidigare, men nu gjorde han intryck på mig som en mycket klok person med genomtänkta idéer. (Antagligen ett ålderstecken att unga framgångsrika människor inte längre bekommer mig.)

Hans utläggningar om offentlig sektor och om ett samhälle som måste hållas ihop fick mig att leka med idén att vi skulle kidnappa honom som partiledare (vi har ju vår kongress innan MP). Men så tänkte jag på att vi ju behöver miljöpartiet som bästa kompis i många, långa år framåt, och då vore det ju toppen med en så klok och välfärdskramande person som språkrör där. Dessutom skulle en så idealistisk och klartänkt person stöta sig med alltför stora delar av vårt, ofta lite pragmatiskare och trögare, parti.

Så; Heja Gustav!

Samtidigt passar jag på att heja lite på att någon som aldrig gillat DDR blir partiledare för vänsterpartiet, att en trygg gammal ”riktig” centerpartist tar över efter tokliberala-Maud, och att socialliberalerna gör uppror i folkpartiet och skickar major Björklund till polishögskolan där han kan undervisa i batongteknik.

Mest av allt hoppas jag att kongressen om sju veckor väljer en bra ledare för socialdemokraterna. Vi behöver en bra partiledare, en bra partistyrelse och kloka partimedlemmar. Vi behöver en bra politik som vi kan paketera på ett bra sätt så att vi kan vinna valet 2014. Den här regeringen MÅSTE BORT, och det kan inte ske snabbt nog.

Läs även andra bloggares åsikter om miljöpartiet och om politik. Läs även kloka tankar på netroots.