Om det är dags att fatta
pennan igen, vad skall man då skriva om…
Jag skulle kunna ventilera
mitt missnöje med att Socialdemokraterna inte vågar gå ut med att man tänker
riva upp ett femte jobbskatteavdrag om man vinner valet. Jag skulle så gärna
vilja att det fanns ett stöd i opinionen för en sådan skatteåterställare. Det
kommer att vara pengar folk inte ens hunnit vänja sig vid i tid till nästa val.
Det borde gå att förklara varför man hellre vill använda dessa pengar för att
vår framtid skall få en bättre skola att gå i, eller varför dessa pengar behövs
bättre på operationsbor och i akutmottagningar. Jag inser att det inte är
direkt populistiskt att gå till val på skattehöjningar, men man måste föra en
politik man tror på och inte bara stirra sig blind på opinionssiffrorna.
Annars tycker jag att det
börjar se ut som om S kommer att kunna gå till val på en bra plattform.
Politiken kring jobben, med utbildning och aktivare åtgärder, är bra. Tydlig
kombination av hjälp till de som behöver och krav på eget ansvar. Mycket bra.
Att man måste kunna få
vara sjuk när man är just sjuk tror jag de flesta kan stå ut med. Att Reinfeldt
har bestämt att ingen är sjuk mer än ett år verkar ju inte övertyga. Folk
envisas med att fortsätta vara sjuka även sedan de sparkats ut i
försörjningsstöd (socialbidrag). Vem kunde ha anat det?
Eftersom de borgerliga
partierna ännu inte lyckats formulera mycket till alternativ, och eftersom de
tre små stödpartierna har ett minst sagt besvärligt opinionsläge som tvingar
dem till profilering, så ser läget ganska ljust ut. Häri ligger då så klart
även faran. Risken att man börjar tro att valet redan är vunnet… ja vem som
helst förstår att opinionen kan svänga snabbt och att man måste kämpa ända in i
det söderbergska kaklet om man skall vinna några val.
Tillkommer sedan
problematiken med att skapa en regering i händelse av ett vunnet val. Särskilt
om det skulle visa sig att SD blir vågmästare samtidigt som S+V+MP blir större
än M+FP eller vilka borgerliga partier som nu tar sig in i riksdagen. Måtte detta
inte hända är min enda idé om hur en sådan situation skulle kunna få en lycklig
utgång. Kanske om Mj Björklund avgår och någon socialliberal utan sossehat till
kaffet tar över? Men jag tror inte det skulle funka. Inte direkt efter en
alliansvalförlust i varje fall.
Själv var jag nere på stan
i helgen och fick en godis och en knapp av en partikamrat som gick runt på
torget och pratade med medborgare. Han gjorde ett bra jobb och förtjänar en
eloge för det. Mindre imponerad blev jag av kommunens tyngre politiker som stod
kring ett bord och pratade med varandra. Jag stod en meter ifrån dem och
väntade på att någon av dem åtminstone skulle titta på mig så att jag kunde
hälsa. Men så skedde inte. Man hade fullt upp med varandra. Så vinner vi inga
val. Hoppas det bara var en tillfällighet, och i så fall var det ju bra att det
var en som kommer att rösta på dem ändå som ignorerades.
Ja, det var i alla fall
något. Nu får det bli en nytändning i skrivandet här på bloggen. En får väl se
hur det går.
Idag rekomenderas för övrigt:
Fanny. Alltid rekomenderad. Har haft ett par riktigt bra inlägg under helgen.
Anders Lindberg med Myten om den individuella.
Anders Lindberg med Myten om den individuella.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar