torsdag 8 november 2012

Får man nätmobba Pär Ström?

Man skulle kunna göra rubrikens fråga ett par steg mer generell, och fortfarande ha kvar samma svar. ”Får man någon gång mobba någon alls på något ända sätt?”. Svaret är ”Nej, det får man inte.”

Men om man nu tycker att vissa personer i bloggar och debattartiklar beter sig illa och framför riktigt vidriga eller riktigt korkade åsikter, vad skall man göra då?

Jag tror att det bästa vore att helt enkelt ignorera dessa chauvinistiska, rasistiska eller på annat sätt inskränkta individer. De har sin självklara rätt till vilka åsikter som helst, och i de flesta fall har de även rätt att framföra dem (inom yttrandefrihetens ramar). Men genom att bemöta dem, länka till deras texter för att visa vilka idioter de är eller på något annat sätt referera till dem, så ger vi dem en arena de inte skall ha.

Om någon skriver att det inte finns någon könsmaktsordning, och att det egentligen är männen det är mest synd om i det här samhället, så är det en knasig åsikt. Men just därför skall man inte hjälpa till att sprida den, inte ens för att visa andra hur dumma texter det finns. Det man skall göra (tycker jag) är att skriva en egen text om hur viktigt det är att vi alla hjälps åt att belysa könsmaktsordningen, och hur knasigt det är att inte se att den finns. Detta utan att med ett ord nämna den knäppskalle man egentligen bemöter.

På det viset bidrar man till ljuset, och man undviker att sprida mörkret.

Om man känner att man förgås om man inte får gå i svaromål, så för debatten på bortaplan. Ta diskussionen i det forum där åsikten redan finns. Visst, det är tufft att diskutera på motståndarens planhalva, men där gör man ingen skada, de som läser där vet ju redan om att den obehagliga personen finns och vad hen tycker.

Sen är det väl så att någonstans längs vägen så blir en person eller en organisation så välkänd att det är dags att börja ta debatten. I fallet med Sverige Demokraterna tycker jag definitivt att vi nått dit, och kanske är det så med herr Ström också nu när goda krafter redan satt så mycket ljus på honom att det inte längre går att ignorera honom.

Men även i detta läge skall man noga överväga var, hur, när och i vilka former man debatterar. Fortfarande gäller att vara noga med att inte bli en del av de obehagliga åsikternas plattform. Att man i varje debatt man tar är noga med att den nytta det gör att man får lov att komma med motargumenten är större än den skada det gör att man med sin egen uppmärksamhet legitimerar det ondas existens. Det gäller att försöka skaffa sig kontroll över frågeställningar och att inte dras med i en debatt där redan det faktum att frågan diskuteras är skada nog.

Vem är det då som skall vara försiktig med att skänka uppmärksamhet åt korkade åsikter? Ja, det är så klart alla, men viktigare ju mer uppmärksamhet man själv har, och som man alltså kommer att ge bort.

Vilka åsikter är det då jag tar mig friheten att kalla obehagliga, onda och krokade? Ja det är naturligtvis något var och en får besluta om. Vissa kanske tycker att de åsikter jag för fram på min lilla blogg är sådana, och i så fall är jag själv just ett exempel på någon man lätt skulle kunna tiga ihjäl innan fler får upp ögonen för mina åsikter. Själv tänker jag framförallt på rasistiska och homofoba åsikter, men även väl så korkade åsikter som antifeministiska á la herr Ström eller de vidriga åsikter om överviktiga på reklamaffischer som framförs av vissa avskyvärda bloggerskor vars namn jag i enlighet med det jag just skrivit inte skall nämna här ingår.

Mer ”vanliga” åsikter som liberala, konservativa eller kommunistiska känner jag inte samma betänkligheter inför att belysa och bemöta. Visst kan det vara problematiskt om liberala krafter får fram nya duktiga debattörer, men det kommer de att få ändå via de arenor de besitter, och en ständigt pågående diskussion om hur vi skall utforma vårt samhälle är nödvändig för att demokratin skall fortsätta fungera, och det är viktigare än någonting annat.

Observera att jag inte tycker att man skall förbjuda ens de mest motbjudande bloggar (om de inte hetsar mot folkgrupp eller dylikt), men det finns heller ingen skyldighet att sprida alla åsikter.

Så, för att återknyta till rubriken och kvällens TV-debatt, så tycker jag inte att man skall mobba någon, inte ens megamobbarna själva. Men jag tycker att fenomenet Pär Ström kunde fått stanna på flashback och förbli en intern angelägenhet för de som redan håller med honom. Sprid de motsatta åsikterna, utbilda, upplys och informera, men utan att referera till motståndaren. Låt hen skaffa sig sin arena själv, det behövs inte de goda krafternas hjälp.

Mitt förra inlägg, var det inte ett brott mot just allt jag skrivit här? Jo, kanske. Men jag försvarar mig i det fallet med att min mycket lilla läsarskara knappast kommer att öka den uppmärksamhet en artikel i Axess redan har, och jag tycker kanske inte att… eller jo, den artikeln var nog värd att ignoreras om jag trott att jag hade någon uppmärksamhet att skänka bort.


**** Tillagt 20121108 18:30 ****
Ni skall vara noga med att läsa Hanna Fridéns krönika.

9 kommentarer:

bograhns sa...

"och att det egentligen är männen det är mest synd om i det här samhället". Det har han aldrig sagt. Han har sagt att det OCKSÅ finns män som råkar ut för saker och ting som oftast sägs drabba kvinnor. En man som hamnar i vårdnadstvist, en man som blir slagen av sin partner, en man vars partner är otrogen eller dyl.
Jag förstår inte varför du skall hårdvinkla saker? Var lojal mot ditt eget kön istället för att leka feminist. Manliga feminister ses lika illa som antifeminister bland Gudrun Schyman:s följare.

Anders sa...

Jag måste erkänna att jag inte är expert på exakt vad just Pär Ström sagt och inte sagt. Jag väljer enligt ovan att lite låtsas som att han inte finns. Han har självklart rätt till sina åsikter, och i den mån jag tagit del av dem så tycker jag att de är knasiga och fokuserar på fel saker.

Självklart är det illa att män misshandlas vid vårdnadstvister, och jag tror att det är så i många fall. Det skall man göra någonting åt.

Men att använda det som argument för att förneka könsmaktsordningen och det oändligt mycket större strukturella förtryck som kvinnor utsätts för till och med i Sverige, det är ju bara dumt.

Vad gäller lojalitet så tror jag helt ärligt att jag är det. Feminismen är faktiskt inte dålig för män, utan lika ansvar, lika faktiska möjliheter och ett samhälle där kön inte är så viktigt, det är bra för alla, män som kvinnor.

Dessutom är det väl så att även om jag råkar vara man, så har jag döttrar, en syster, en mamma och många kvinliga vänner. Att stillasittande konstatera att deras problem inte är mina, det skulle kännas helt fel för mig.

Calle sa...

Det finns inget förtryck av kvinnor i Sverige idag. Det är en skymf mot de människor i världen som verkligen lever under förtryck att påstå detta.

Anders sa...

Det är så klart så att kvinnor i Sverige inte lever under samma förtryck som kvinnor i Saudi, eller för den delen de flesta män i många länder.

Det kanske är så att vi skulle ha ett ord för jättestort förtryck, och ett annat för det lite mer sublima (men ack så eländiga och verkliga) underordnande som vissa verkar ha så förtvivlat svårt att se och förstå.

Hade jag påstått att kvinnor i Sverige har det som människorna i Burma, då hade det varit att skymfa befolkningen där, så det skall jag inte göra. Men att en grupp inte är den värst utsatta i världen, eller ens top tio, gör inte att man måste bortse från deras situation.

Dessutom handlar just den här texten egentligen inte om Pär Ström och hans åsikter, utan om vikten att inte kasta ljus på åsikter man inte önskar belysta. Som sagt, vilka åsikter det är man inte vill hjälpa det får man bestämma själv. Men visst står jag för att jag tycker att just Pär Ström är ett stålande exempel på en person man enkelt hade kunnat tiga ihjäl (ja, inte så att han dog så klart, han har helt säkert förtjänster hans närmaste omgivning kan uppskatta). Han har skapats av de som inte alls håller med honom, och det verkar ju lite dumt.

De som tycker som Pär Ström skall naturligtvis göra allt för att lyfta fram honom, det vore ju konstigt annars. De kan ju dessutom göra klokt i att tysta ihjäl mig… Kanske inte så stort behov just nu, men vem vet, en dag sitter jag kanske där i TV-sofforna och sprider åsikter rasister och andra mörkermän skulle kunnat vara utan.

Calle sa...

Det "jättestora" ordet är ju förtryck. De "mindre" orden som kan användas är diskriminering, missgynnande mfl. Om man nu tycker så. Genom att använda ordet förtryck för svenska förhållanden recuderar du ordets innebörd och vips så behöver du ett starkare ord. Galet!

Förtyck enligt Nationalencyklopedin är "hårda åtgärder mot (viss grupp av) personer i syfte att hålla dem i ett tillstånd av maktlöshet". Att påstå att detta förekommer i Sverige är bullshit! Du påstod det igen i ditt svar. Vänligen visa vilka åtgärder den svenska staten aktivt tar för att hålla kvinnor i ett tillstånd av maktlöshet.

Anders sa...

Jo, jag kan som sagt också se en skillnad på den situation som människor (män och oftast ännu mer så kvinnnor) lever under i diktarurer världen över, och den situation som kvinnor (och även invandrare, homosexuella och andra) lever under i Sverige.

MEN, just den definition du anför stämmer väl rätt bra med kvinnors situation i Sverige. Även om vi inte har lagstiftade skillnader så har vi massor av normer med tillhörande sanktioner som just syftar till (oftast omedvetet) att hålla kvinnor i ett tillstånd av maktlöshet.

Hur hårda dessa åtgärder är kan man så klart diskutera. Jag tycker att våldtäkter och misshandel kan kallas "hårda", och även om man tittar på mer vardagliga åtgärder som osynliggörande, strulturellt bias vid bedömning av kompetens, dubbelarbete osv så tycker jag att dessa är tillräckligt hårda för att man skall kunna använda ordet förtryck.

Med detta sagt; visst skulle jag kunna tänka mig att kalla dessa "åtgärder" för någonting annat om det innebar att vi kunde nå en samsyn kring att dessa fenomen existerar och är värda att diskutera och göra någonting åt.

Anonym sa...

Du skriver i en kommentar till bograhn:

-Jag måste erkänna att jag inte är expert på exakt vad just Pär Ström sagt och inte sagt.

Ändå skriver du ett inlägg där du förkastar och fördömer honom och det han sagt?
Du anser att han har fel därför att han inte är feminist?

Anders Winckler sa...

Jag vet tillräckligt mycket för att kunna säga att jag inte håller med honom. För mig krävdes det inte många sekunder på hans blogg för att kunna konstatera att jag tycker att han har fel, och att jag tycker att det är onödigt att ge hans åsikter utrymme.

Jag har aldrig sagt att han inte är i sin fulla rätt att ha dessa åsikter, och de som håller med om dem skall naturligtvis lyfta fram dem.

Och, ja, om någon hävdar att kvinnor i Sverige inte utsätts för en strukturell underordning, så räcker det för att jag inte skall hålla med dem. På samma sätt som den som vill att vi skall ha stora klyftor i samhället, att vi skall tänka mer på oss själva och skita i andra, att vi skall chansa på att fortsätta utsätta miljön för stora påfrestnignar och den som tycker att den formella jämställdhet vi har i Sverige räcker, det kan ganska enkelt dra slutsatsen att hen inte håller med mig. Jag lovar att inte bli ledsen eller känna mig mobbad för det.

Calle sa...

Vi har uppenbart olika uppfattning, men jag tycker inte man kan använda förtryck som du gör. Faran med att urvattna ord är att de till slut förlorar sin betydelse. Med den vedertagna definitionen finns det inget förtryck i Sverige, av någon grupp.